Norrländska Storforsen i juni 2016. Foto: Astrid Nydahl |
När jag skriver detta har klockan just passerat tolv. Regnet har upphört. Visst är det våt asfalt jag ser, och visst vajar björkarna en smula. Men oväder?
Vår epok tycks leva av sensationer. Varje gång det anas ett oväder, en "katastrof", eller något annat som lämpar sig för en löpsedel ansluter vi oss. I flock.
Jag har drabbats av ett skov av artrosen. Värst är det runt nacken och halsen. Det innebär att jag är fysiskt begränsad och att jag har mycket ont. Men är det en katastrof? Jag utnyttjar tillfället till extra sängtid och mer läsning. När det började regna i natt tog jag fram senaste numret av TLS och läste. Dropparna slog så fint mot rutorna. Det löpsedlarna numera beskriver som katastrofalt blir här hemma bara en del av trevnaden. Jag ber om ursäkt för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.