Sverige - ett land i kaos

Sist ut släcker. Min barndoms tobaks- och tidningsbutik på Lorensborg i Malmö. Foto: A.N.

Hur får man en samlad bild av hur ett nationellt haveri ser ut? Det är inte helt lätt. Man måste avläsa verkligheten mot de skildringar som finns av social, politisk och kulturell nivellering och utarmning. Att det dagligen rapporteras om hot, våld och sexuella övergrepp på "boenden" är inte att förvåna. Den stora våg av afrikanska, arabiska och afghanska unga män som drog över landet är till sin karaktär sådan. Där finns både vardagar i krig och en relation till kvinnor som bygger på urgammalt stamtänkande. Men allt det andra oroar mig lika mycket: skolornas nivellering, ekonomiska nedskärningar och språkliga kaos, sjuk- och åldringsvårdens allt mer trevande i nödlösningar och med en personal som går på knäna, järnvägens förruttnelse med inställda eller regelmässigt försenade tåg, stadsmiljöerna fulla av tiggare, ökande åldringsrån, de sociala konflikterna som är vardagsmat. 

Den pågående flygstrejken är också ett tecken på ett nationellt haveri. Det sociala kontraktet är bortglömt, var och en ser till sitt. Flygets frånvaro påverkade oss också rent personligt. Igår skulle min fru, hennes ena dotter och två barnbarn ha flugit från Kastrup till Norrland. Det blev förstås inget. De gör ett försök med nattåget senare idag. Pengarna bortkastade. Värst av allt är förstås de praktiska besvären, irritationen, frustrationen. De delar öde med snart etthundra tusen människor. Kan en nation räddas ur en situation som denna? Jag tillåter mig tvivla så länge vi har de politiska "ledare" vi har, oförmögna till överblick och långsiktiga beslut, en politikerklass förförd av själva maktutövningen. 

Alternativen ser inte det minsta bättre ut, rakt tvärtom. Fraser, tomma ord, yviga gester bygger inte upp det redan rivna och förfallna. Vågar man än en gång parafrasera polackerna med orden "Än är Sverige ej förlorat"? Om en dryg vecka är det folkomröstning hos britterna. Vad skulle det kunna leda till som skulle gagna Europa? Inte en aning. Det enda jag vet, utifrån egen erfarenhet, är att landet är en allt annat än uppmuntrande föregångare. Om tio år är Sverige i britternas situation. Utan tvekan.