Politisk förändring? Möjliga vägar

Landön i maj. Foto: Astrid Nydahl

En hel helg har det gnagt och malt i mig: situationen kräver förändring. Hur ska den gå till?

Litteraturen är den starkaste kraft som håller mig vid liv. Utan läsandet och skrivandet skulle denna kraft försvinna. Utan den skulle jag själv försvinna.

Vi satt hos våra indisk-svenska vänner igår kväll, åt lammstek, drack ett gott vin och fick som dessert en bit tårta med en portugisisk läckerhet att dricka till, det starkvin som heter Moscatel de Setubal. I kretsen om fem personer hade en just skrivits ut från sjukhus efter en systemkollaps orsakad av diabetes, en annan hade legat inne ungefär samtidigt för en hjärtinfarkt. Ingen av oss är särskilt unga, yngsta kvinnan är 60, äldsta mannen 72. Över en sådan middag och i sådana samtal reflekterar jag över hur resten ska bli.

Om ett par veckors tid kommer min nya bok från tryckeriet. Det ger mig en vecka av konstruktivt arbete. Varje exemplar ska skickas ut till förköparna. Några av dem ska signeras.

Efter det väntar en sommar av sittande och vandrande. Min nya cykel använde jag en enda gång förra sommaren. Det gjorde helt enkelt för ont, så det är föga troligt att jag tar ut den i år. Vår gamla bil riskerar körförbud vid den snart stundande besiktningen och vi har inte resurser att köpa en ny. Olika alternativ ventileras, vi vill ju inte hindras från havsutflykterna, de som betyder så mycket (i förmiddags hade vi just satt oss i sommarstolarna ute på Landön när de fyra fiskande männen kom vandrande tillbaka in till land, de hade fått näbbgädda och skulle grilla dem där på plats, det strålade av frid kring dem).

Hur kommer man vidare i de politiska och filosofiska diskussionerna utan att fastna i de olika träsk som nätet erbjuder? Hur gör man det, när det är just nätet som är metoden och platsen? Enda alternativet för mig framöver är att publicera texter som utgår från seriösa och väldokumenterade sammanhang. Är det en förändring? Kanske inte. Det har jag väl alltid gjort? Ja, jag tror det, men jag har också fallit i ett antal gropar. Även om min nya bok är starkt förankrad i den litteratur jag levt med i fyrtio år, så är den både politiskt polemisk och samtidsförankrad.

Jag tar försiktiga steg, jag går med käpp och det lilla av värde som finns kvar i huvudet skyddar jag med en bra stråhatt. Det verkar som om sommaren är här (tillfälligt).