Vardagar
före sammandrabbningen. Litteratur som spegel av politiska skred.
Det är en bok om
de stora, europeiska författarna som före krig och konflikter fungerat som
seismografer i vardagen och som vittnen efteråt.
Ämnet äger högsta aktualitet.
Finns det idag intellektuella som skildrar politiska konflikter, kaos och
kriser i vårt oroliga och turbulenta Europa? Vad kan vi lära av sådana som
Thomas Mann, Enst Jünger, Imre Kertész, Irène Némirovsky, Thomas Bernhard, Stefan Zweig, Herta Müller och andra?
Boken kostar 300:- inklusive frakt.
******
Björn Kohlström blev först ut med recension av min nya bok. Jag citerar:
"Få har varit lika konsekventa i sin civilisationskritik som Thomas Nydahl varit under hela 00-talet. De senaste fem åren har han gett ut ofattbara nio böcker på eget förlag, och med Vardagar före sammandrabbningen avslutar han nu denna serie som inleddes 2011 med Kulturen vid stupet. Symtomatiskt, då denna bok ansluter till just den, och består av essäer kopplade till författarskap och politiska iakttagelser från samtiden.
Vad är det för slags böcker, det här? Det korta svaret: appeller mot dumheten. Det längre svaret? Ja, när vi ignorerat oss klart lär vi få avtjäna straffet för vår naivitet. Det är länge sedan det var ett skämt, jag tror det var Baudrillard som nämnde det, och du känner igen det: om vi befinner oss mitt i jordens undergång, hur skulle vi upptäcka det? Vad lär vi os av historien? Inte ett skvatt, vad det verkar.
Nydahl väljer ut ett antal europeiska intellektuella (not: skönt att slippa läsa om de överskattade amerikanska!). Vi känner dem som författare som skriver i negationens tecken. Det är få överraskningar i urvalet: E.M. Cioran, Thomas Bernhard, Herta Müller, som avslutar boken på ett gediget sätt. Eller Imre Kertész, som här ägnas en längre presentation, och kallas seismograf som registrerar katastrofen innan den inträffar."
Och avslutningen av recensionen:
"Nydahl skriver rakt på sak, och han är förstås en väldigt bra och omdömesgill läsare när han väljer ut vad som kännetecknar de författare han skriver om. Så växlar han mellan konsten och livet, gör nedslag i hur världen ser ut omkring oss. Det är förstås ingen positiv eller optimistisk bild vi får. 'Life, to be sure, / Is nothing much to lose', skrev poeten Housman under första världskriget. Poeter har aldrig fel, men jag skulle ändå vilja ifrågasätta de här raderna." Hela recensionen kan man läsa här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.