Sovjetisk påminnelse

Nu i februari utkommer det två viktiga böcker på svenska. De är båda skrivna av Anatolij Martjenko (1938 - 1986). Den första boken har aldrig funnits på svenska, men nu gör den det. Lev som alla andra heter den. Den andra boken däremot, Mitt vittnesbörd, kom ut på Norstedts förlag då det begav sig. 

De båda böckerna utges nu på min sons förlag, Ariel skrifter, första bandet i Mikael Nydahls översättning och andra bandet i Sven Vallmarks. Den andra boken skrevs 1967 och är en gastkramande skildring av olika lägervistelser i Sovjetunionen. 

Martjenko väjer inte för något, han berättar om människor som stympar sig själva för att komma undan, om andra som blir galna och blandar den så kallade soppan med avföring för att den ska bli som mammas gröt. Han bjuder läsaren på en serie gripande porträtt av medfångar. Kanske kommer jag bäst att minnas de fångar som tatuerade in skymfningar mot kommunistpartiet i ansiktshuden och som fick genomgå mycket plågsamma operationer utan bedövning för att ta bort dem. 

Den första boken är en skildring av tiden då Martjenko skrev Mitt vittnesbörd. En bok om att alltid vara bevakad av KGB,  om att gömma sig hos vänner när man inte är skriven på orten och att ha stora problem att få såväl arbete som bostad (ofta ett hörn bakom ett skynke i en enrumslägenhet) och om att finnas i kretsen av dissidenter och andra intellektuella, människor som arbetarpojken aldrig tidigare varit i kontakt med. 

Det blir hans öppna brev om den sovjetiska inblandningen i Tjeckoslovakien, som ju leder fram till inmarschen och ockupationen 1968, som står som en symbol och en vändpunkt för hans arbete. Vill man ha en djupt mänsklig, gripande och stark skildring av hur en totalitär ideologi - i det här fallet kommunismen - bryter ner, kontrollerar och styr människors vardag vill jag gärna rekommendera dessa två. 

Sacharov-priset från Europa-parlamentet gick 1988 till Nelson Mandela och till Martjenko postumt.
Anatolij Martjenko (1938–1986) är den sibiriske arbetarpojken som blev en centralgestalt i de sensovjetiska dissidentmiljöerna. Med Mitt vittnesmål från 1967 avslöjade han den politiska repressionens omfattning och brutalitet i det poststalinska Sovjetunionen. Boken blev en viktig impuls för sjuttiotalets människorättsrörelse. Han avled så sent som under perestrojkan, i sviterna av en hungerstrejk för avvecklandet av de politiska lägren.