Sjukbäddens positiva inverkan på litteraturen och författandet

TBC-sanatorium i Basel, 1913

Det är alldeles avsiktligt som jag satt den pompösa rubriken på detta inlägg. Jag har under denna sjukperiod läst skrämmande skildringar av lägerliv i Sovjetunionen. Och jag läser hos Primo Levi att han aldrig skulle ha blivit författare om inte Förintelsen och hans egen erfarenhet av nazilägren tvingat honom.

Sven Stolpe

Jag tänker nämligen på det faktum att sanatorierna födde mycket fin och avgörande europeisk litteratur. Sven Stolpe och Lars Widding är två lysande exempel hos oss i Sverige, Sara Lidman menade också att hennes författarskap föddes på sanatorium. Thomas Mann förknippar man direkt med sanatoriesängen. Man kan konstatera att redan de centraleuropeiska sjukhusen för tbc-patienter gjorde det. Tänk bara på Thomas Bernhard.

Dessa reflektioner har jag gjort under den här sjukdomsperioden då jag legat dygnet runt i sängen. Förutom när man sover blir man väldigt uttråkad av sjuksängen. Man står ganska snart inte ut med att ligga i den. 

Omslagsbild till Georgie Fames senaste - och sista - skiva,
Swansongs, som jag fick till tröst efter missad konsert.

Jag själv längtar ut till naturen och jag förbannar de saker jag tvingas ställa in (i lördags skulle jag äntligen få se en av både det unga och det vuxna livets favoriter, Georgie Fame på konsert här i staden, men jag låg kvar i sängen när resten av gänget njöt, jag fick dock en fantastisk skiva av dem efteråt. Och jag skulle just denna dag, onsdagen den 3 februari ha en viktig middag med gäster här hemma). Nå, det jag ville säga var, att sjuktiden och ledan fått mig att läsa exceptionellt mycket. Förutom Peder Jensens viktiga bok om Breivik-massakern har jag läst två böcker om 1960-talets arbetsläger i Sovjetunionen och en alldeles nyutkommen roman av Patrick Modiano, För att du inte ska gå vilse i kvarteret (som jag ska återkomma till). Mer väntar för resten av veckan.

Inte ett enda ord vid sidan av bloggen har jag dock själv skrivit. Men allt läsande föder ju tankar och idéer, så om jag händelsevis skulle vara återställd till nästkommande helg vet man aldrig vad som händer.

Till sist dagens ord, omöjligt att överträffa: bildningsförfallsproblematiken. 

Läs Dick Harrisons artikel i Svenskan så förstår ni varför.