Walter Benjamins Passagearbete i efterlängtad nyutgåva

Walter Benjamins Passagearbetet fotograferat på mitt matbord. 1990 års upplaga överst, den nya nedanför.

Walter Benjamin: Passagearbetet, band I och II. Paris, 1800-talets huvudstad (Atlantis förlag, utgivare Rolf Tiedeman, översättning, revidering och kommentarer av Ulf Peter Hallberg).

1990 utkom på svenska, i serien Moderna tyska tänkare på förlaget Symposion, i tre vackra band, för första gången Walter Benjamins epokgörande arbete om Paris som 1800-talets huvudstad. Benjamins fragmentariska teknik väckte naturligtvis osedvanligt intresse och hans författarskap blev med både entusiasm och iver diskuterat på nytt. Hallberg själv talade om verket som en labyrint av tankebilder. Tidigare hade Bo Cavefors utgivit två verk av honom, Bild och dialektik 1969 och Essayer om Brecht 1971. Symposion skulle senare ta upp den kastade handsken och fortsätta med verk som Barndom i Berlin kring 1900, Goethes ”Valfrändskaperna”, Enkelriktad gata och Språkfilosofiska texter utgavs av förlaget Daidalos 2013.

Vad utgivningen av Passagearbetet 1990 betydde för svensk litteratur och för det akademiska litteraturstudiet vågar jag inte ens gissa. Men om jag utgår från mig själv – och så bör man till syvende och sidst tänka och göra – så hade det en avgörande och djupgående betydelse. Passagearbetet ställdes hemma hos mig aldrig undan i en bokhylla utan fanns tillgängligt både som inspirationskälla och som referens. Sedan många år har det varit omöjligt att hitta, också antikvariskt.

Det är därför en stor glädje att nu se förlaget Atlantis nyutgåva i två band. Ulf Peter Hallberg har för denna kastat om bokens titel så att fokus ligger på Passagearbetet, och resten tjänar som en underrubrik. Hallberg har reviderat översättningen, och därtill lagt in en serie mycket fina tidstypiska bilder i form av vykort som ger liv och lyster åt framställningen. Utöver Hallbergs eget förord finns här också ett av Sylvain Briens, professor vid Sorbonne i Paris.

Hallberg skriver:

Till skillnad från utgåvor i andra länder har det mesta av fransk och engelsk text översatts. Vi har velat skapa en inspirerande utgåva för alla, där läsningen inte hindras av att en stor del av citaten och hela den andra exposén är skrivna på franska.

Som läsare bugar man sig för ett sådant val.

Walter Benjamin (1892 - 1940)

 I Svenska Dagbladet skriver Arne Melberg om nyutgåvan:

Jag ser framför mig Benjamin där han satt i läsesalen på Bibliothèque Nationale – jag satt där själv några gånger på 90-talet och fick uppleva proceduren: man beställde skriftligen det man ville ha varpå boken dök upp på pulten inom en timme. Det är ju slående likt hur vi alla numera arbetar med nätet som bas, bara lite långsammare men i gengäld med materialets fysiska närvaro. Den återupptäckte Benjamin togs på 70-talet till intäkt för en alternativ marxism, på 90-talet fick han inspirera medieteori. I dag ser jag konturerna av en ny Benjamin-kliché: den nätkulturella gurun. Allt det som jag redan citerat om att lägga utveckling och historiska sammanhang åt sidan och i stället hänge sig åt nuets oändliga sammanhang – det är väl just det som kännetecknar nätkulturen?

Detta är en minst sagt intressant koppling till vår egen tid, både vad gäller attityd och metod.

Det dagliga slitet vid datorn, sökande efter källor och material, har karaktären av fragmentariskt, nästan pusselliknande arbete. Melberg igen:

Också dagens flanör – som till skillnad från Benjamins flanör mycket väl kan vara en kvinna – kan vakna upp från sina illusioner och gå ut i nuets Paris. Men hon går nog inte bara i passager och butiker och på boulevarder, hon vandrar i stället i tröstlösa förorter, registrerar sociala och kulturella motsättningar och fruktar att hon befinner sig på platsen för ett nytt slags krig. Paris är kanske återigen vår tids och Europas huvudstad men nu med katastrofen inbyggd från början.

Det behöver inte sägas mer än så. Melbergs sista ord i understreckaren förbinder då och nu på ett sätt som i alla fall för mig belyser behovet av nya essäistiskt lagda författare som kan framkalla begripliga bilder av den ondskefulla våg som bland annat skördat offer i våra dagars Paris.

En av stadens passager, 1907.

Atlantis förlag har gjort en välgärning med nyutgåvan. Vad man ska säga om Ulf Peter Hallbergs arbete med den vet jag inte riktigt, men nog kan man kalla det för en kulturgärning av mycket stor betydelse. Nu behöver ingen längre rota förgäves efter detta viktiga arbete.

Verket hos förlaget finner man här.

Arne Melbergs understreckare finns här.