Minnen av Tobbe, ett år efter begravningen

För ett år sedan begravde vi vår älskade Tobias. Den dagen finns för alltid inpräntad i minne och medvetande. Det har blivit så mycket svårare att leva. Jag ser på bilden, där finns mina barn och barnbarn, Tobbes vänner och arbetskamrater, andra som delade vår sorg.

Ändå är det inte den bilden jag vill ska vara starkast i minnet. Utan den här:

Så här var det med Tobbe när det var som bäst. Tillsammans på resa i Black Country, eller i London, eller vid havet, skogen, hemma hos för en fika, eller de många telefonsamtalen om högt och lågt. Också på den här resan kände han av sin sjukdom, men för det mesta mådde han bra, var på bästa humör, satt med oss på fik och pubar, vandrade, vilade, bara fanns. Och så lade han ibland sin arm om en som på bilden, en värme och en äkthet från en son som alltid kommer att fattas mig. Tack för våra 28 år tillsammans Tobias!