Nietzsche, judehatet och kunskapen

Näckros. Foto: Astrid Nydahl

Lars Gustafsson har på Expressens kultursida recenserat de två senaste banden i Symposions utgivning av Nietzsches samlade verk (Brev i urval, band 10.1 och 10.2). Han diskuterar förstås den närmast mytologiska anklagelsen mot Nietzsche att han skulle ha varit judehatare av rang:

Sen är det detta med antisemitismen och Hitlers besök i det av systern ledda Nietzschearkivet i Weimar. Nietzsche var på intet sätt antisemit. En antisemitisk pamflett som han mottar på 1870-talet skickar han tillbaka till avsändaren med en mycket bestämd anhållan att slippa denna andliga ohyra i fortsättningen: "... dessa ständiga absurda förfalskningar och tillrättalägganden av de vaga begreppen 'germansk', 'semitisk', 'arisk', 'kristlig','tysk' - allt detta skulle i längden på allvar kunna uppväcka min vrede..."

Jag menar att detta är av största vikt. Utan att göra upp med myterna kan vi inte närma oss verken korrekt. I dagens Europa - med växande antisemitism och ett allt mer omfattande hat mot den judiska staten - är det nödvändigt att visa vad Nietzsche verkligen skrev. Så jag tar åter fram essän Folk och fädernesländer i Bortom gott och ont (i Lars Holger Holms översättning), där han menar att det vore klokt att förvisa "de antisemitiska gaphalsarna ur landet":

"Alltså, i all försiktighet tillmötesgå dem, med urskillning, ungefär som den engelska adeln gör. Det är uppenbart att de starkare och redan fastare etablerade typerna inom den nya tyskheten utan betänkligheter skulle liera sig med dem..."

Några rader tidigare skriver han om att berättelserna om den vandrande juden inte stämmer på minsta sätt i hans tid och hans land. Tvärtom är den tyska judenheten driven av en vilja att införlivas i Europa, ty de:

"törstar efter att äntligen någonstans kunna slå sig ner, vara tillåtna, respekterade och sålunda kunna förespegla den nomadiserande tillvaron, den 'vandrande juden', ett mål -; man borde noga beakta och tillmötesgå detta drag och denna trängtan..."

Det finns mycket skriver i den judiska frågan just i Bortom gott och ont. Det finns förvisso på många andra ställen i hans skrifter. Lars Gustafsson:

I själva verket finner man inte särskilt många åsikter hos Nietzsche. Han ställer frågor, radikala frågor, ibland alldeles nya. Med övermänniskan,eller snarare bortommänniskan är det så att Nietzsche faktiskt ställer den djärva men inte orimliga frågan om människan, så som vi känner henne, möjligen inte är den sista länken i evolutionens långa historia. Att ett svar faktiskt skulle börja skymta en bit inne i det nya årtusendet - den artificiella intelligensen, den biocybernetiska människan - är ju inte rimligt att han skulle förutse.

Det finns alltid botemedel mot myter och kunskaper. Ett av de verksammaste är att faktiskt läsa det man vidrör (och ibland låtsas ha kunskap om). Det räcker nu inte med kunskapen om att Nietzsche betraktade judarna som "den starkaste, segaste och renaste av de raser som nu lever i Europa" (därför att rasbegreppet är oanvändbart och saknar relevans) men mest av allt därför att de europeiska judarna, från Skandinavien i norr till Spanien och Grekland i syd åter utsätts för förföljelse, våld och antisemitiska mobbattacker. 2015 kommer att bli året då det en gång för alla kunde fastställas. Att läsa Nietzsches samlade verk är alltså tillrådligt. För denna och annan kunskap. Hans argumentation mot "de antisemitiska gaphalsarna" är så mycket viktigare att ha tagit del av nu, än den varit på länge. Man behöver inte, som Gustafsson, sträcka sig in i den artificiella intelligensens och den biocybernetiska människans epok för att ha nytta av det. Låt oss använda den kunskapen här och nu.