Valborg, familjen, det lilla livet

Foto: Astrid Nydahl

Vi stod vid majbålet som vanligt. Gårdagskvällen blev en familjesammankomst med både vuxna och barn. När klockan gick mot åtta promenerade vi till byns idrottsplats där det traditionsenligt tänds bål. Väldigt många barn är på plats, byn har många unga barnfamiljer. Och som de trivs! När de inte sparkar boll eller jagar varandra kärleksfullt står de i kön till grillad korv eller chokladtombolan. Jag sitter ner på en stol och betraktar scenen framför mig.

Foto: Astrid Nydahl

Detta är ett väldigt bra exempel på "det lilla livet". Vad bryr jag mig om Kreml och Vita huset en sådan kväll! Vad bryr jag mig om allt det som av mig kräver ställningstaganden, argumentation, polemik, gräl och kanske rentav att jag ska lägga en röstsedel i någon låda. Det lilla livet försummade jag i så många år. Jag trodde att det var föraktligt och meningslöst. Därför förlorade jag också mycket av det som hörde till. Nu, i barnbarnens tid, är det dags att hämta in det förlorade. Och vi har det verkligen mycket bra tillsammans.

Gripande var det att se hur mina barnbarn lekte med Astrids äldsta, han är nu tjugo år gammal, och de skrattade och stojade precis som barnen alltid gjorde med Tobbe. Det var som om allt återgått till det normala. Trots att vi bara alltför väl känner sanningen.

Foto: Astrid Nydahl