Personligt eller allmängiltigt? Skrivandets tvekan

Vid Åhusbryggan 31 januari. Foto: Astrid Nydahl

Hur personlig kan man vara i en text som kan läsas av vem som helst? Det är en fråga jag ställt mig själv väldigt många gånger. Jag skulle tro att minst ett dussin av mina egna böcker är mycket personliga. Och bloggen pendlar mellan det personliga och det allmängiltiga. Men också i den senare kategorin försöker jag finna perspektiv som bottnar i det självupplevda. Till exempel när jag skriver om Mellanöstern går jag ofta tillbaka till det jag själv mött, sett och erfarit i den delen av världen. På just det sättet förhöll jag mig till ämnet när jag skrev mina fyra böcker med Lissabonperspektiv.

Vid Åhusbryggan 31 januari. Foto: Astrid Nydahl

När jag stod vid min sons grav i fredags - det var mörkt och det snöblandade regnet föll på mig - fastnade jag i det som jag helst vill skaka av mig; en bottenlös förtvivlan fick mig att stelna i uppgivenhet.

Det är sådana situationer som förstås också avspeglar sig i bloggen. Sedan vi båda blev pensionärer här hemma förvandlas också perspektiven. Allt utgår ifrån en mycket liten värld. Men den har alltid luckor och ledningar riktade ut mot den stora. I det personliga avspeglas det allmängiltiga.