Förflutenhet, tradition och modernitet

Foto: Astrid Nydahl

I sin essä om Virginia Woolf, skriver Björn Kohlström:

"Som författare ställer Virginia Woolf upp en omöjlig ekvation: hur ska hon kunna vara modern och samtidigt lojal mot det förflutna och den tradition som hon är beroende av? Det är en ekvation som hon inte kan lösa förrän hon har skrivit ett par romaner, hur hon ska kunna göra sig av med 1800-talets barlast. Att medvetet lämna det viktorianska hemmet och bosätta sig i det bohemiska Bloomsbury framhäver ett friare levnadssätt. Som vi ska se i främst Mot fyren är hon lika beroende av det förflutna som hon är beroende av att frigöra sig från det."

Detta är en tankegång som äger sin giltighet inte minst här och nu. Hela den moderna konsumtionskulturen bygger på att kapa banden, att "göra sig fri" gentemot tradition och arv. Moderniteten kräver urarva människor. Om jag tittar på tv-serier eller filmer som skildrar de första stora konsumtionstemplen, i London eller Paris, så ser jag hur vuxna och välbärgade människor blir som barn inför varorna, deras ögon gnistrar, deras munnar formar läten som ligger närmare jollret än ett språk, och de visar med hela sina personligheter att de är på väg dit där varan bestämmer över människan och inte tvärtom.

Virginia Woolf och hennes generation författare må ha haft problem med relationen till det förflutna, till traditionen, men tack vare att de lyckades så bra visar de oss också på en värld som står och gungar mellan två förhållningssätt. Den litteratur som skrivs idag tycks alltmer slukas av antingen det triviala eller det "experimentella".