Den svenska politiska klassen har idag fått ett nygammalt ansikte. I själva verket är det sex ansikten som flyter ihop till ett och därmed förvandlar Sverige till ett politiskt väckelsemöte. Den stora väckelsen är den ideologi - "samförståndets" tystnad - som rått ganska länge, men som nu formaliseras och görs till högsta politiska princip. Hela den socialmoderata tillväxtreligionen blir här en parlamentarisk hydra som i princip avskaffar all politisk opposition. Det mina vänner kan vi kalla "fascism light" - i realiteten en med "demokrati" och "folkvilja" maskerad, totalitär statsmakt som med möten bakom kulisserna sidsteppar och avväpnar riksdagens öppna debatter och beslut. Inte ens SD kommer att kunna bete sig som "opposition", ty vad de än säger är de på förhand uteslutna från både diskussionen och besluten. Dagens uppgörelse har ju som främsta syfte just det! Vänsterpartiet fortsätter på sin föga smickrande väg som "kamrat 4%" och ger den sexhövdade hydran sitt fulla stöd. Vad annat hade de kunnat göra? Hand i hand går samtliga så kallade "rörelser" in i hydrans kropp, utan jämmer, utan klagan, men med en enda formulerad tes som vägledning. Den kallas "den nya politiska situationen". Och hydrans namn blev "decemberöverenskommelsen", och bekräftade att Sverige också är stilbildande för europeiska, politiska eufemismer. Oavsett antal huvud är denna hydra ett monster, och det träsk den här lurar i måste sägas vara själva det politiska system som säger att tystnaden och "samförståndet" är vägen som leder framåt. Jag tror tvärtom, det systemet leder alltid, då som nu, till en förstärkt totalitär tendens. Utan en motsättningarnas, konflikternas och debatternas dialektik stelnar allt i en förkvävande form. Hur den slutligen kommer att se ut är det ännu ingen som vet.
Teoretiskt skulle vänsterpartiet kunna ta en annan väg, med rejäl opposition och förslag till annan politik. En del medlemmar i partiet förespråkar det, men det tror jag nog Sjöstedt och hans styrelse struntar i. De är för insyltade i den förda politiken för att våga bryta sig ur.
SvaraRaderaAntar att sd:s ledning officiellt gör sura miner men korkar upp champisen i skymundan: det här måste ju vara drömläget. Officiellt utnämnda till den enda oppositionen! Den mobbade sanningssägaren som står emot ett gäng elaka översittare! Och en liten framgång 2015 kan bytas mot ett jordskred 2018. Det bjuder nog sd på!
bra sammanfattat thomas.
SvaraRaderadet blir förstås lite ofrivilligt komiskt att läsa björn nilssons kommentar sedan. i detta läge oroar sig en sådan partikamrat mer över sitt eget parti och dess agerande än den skrämmande politiska totalitet vi nu hamnat i. därutöver tillkommer den ganska konspiratoriska utläggningen om det enda parti som försökt motverka "konsensus". som om sd låg bakom denna utveckling genom att opponera sig mot den.
om det korkas upp "champis" någonstans är det hos det politiska etablissemang som i sin iver efter makten t o m satt demokratin ur spel.
för vem har röstat på den "lösning" vi nu ser? min sambo är vänster, hon röstade för att bryta den politik som förts av moderaterna & co, och vad fick hon?
det riktigt sorgliga är att verkligheten ligger där den ligger. den låter sig inte luras av retorik, hur många procent den än i teorin företräder.
att tala om "drömlägen" i denna situation som sverige befinner sig i är direkt osmakligt.
einar a
Är jag partimedlem? Hos vem? Upplys mig :-)
SvaraRaderaDet är en självklarhet att det parti som åtminstone i teorin snabbast och med något politiskt genomslag skulle kunna agera både mot socialmoderaterna och sverigedemokraterna är v. (Klart vare sig man gillar v eller inte - jag tycker de är usla.) v finns över hela landet och har representanter på de flesta politiska nivåer. Men de utnyttjar inte den lilla kapacitet de ändå har, annat än till verkningslösa debatter med och demonstrationer mot sd:are. Och därmed är sd kvar som enda uttalade och utpekade opposition i landet. Kan sd:s ledargrupp hantera det (och det kan de förmodligen) har de drömläget att utan sidohänsyn kunna formulera sin egen politik. Borde vara enkelt att förstå.
björn nilsson,
SvaraRaderabeklagar att jag hade uppfattat dig såsom självklart röstande på v - det antagandet byggde på läsning av dina kommentarer hos thomas genom åren, där klasskampen framstått som den mest centrala frågan. ordvalen - partikamrat etc - var givetvis lätt polemiskt menade och kanske onödigt raljerande.
i övrigt missar du nog vad jag skriver i min lilla kommentar. det handlade om kontrasten mellan thomas uttryckta och av mig delade sorg över den allmänna utvecklingen och tendensen hos så många intellektuella i sverige av idag att förbli vid det mer… oväsentliga.
einar a
Vänsterpartiet - klasskamp!?!? HAHAHA.
SvaraRaderaNu är klasskampen det väsentliga, men försök tala med en vänsterpartist om det. Och det är sorgligt.