Bokköp, frilansandets förflutenhet och en nedräkning

Foto: Astrid Nydahl

1978 började jag frilansa. HD, KvP (i två mångåriga perioder från 1979 fram till 2000-talets början), Expressen (från Israel och Västbanken), DN (bara under några år om helt andra saker, bland annat från Portugal), Sydsvenskan (mest för ledarsidans Aktuella frågor) Kristianstadsbladet - så hette dagstidningarna jag skrev om litteratur i, men jag skrev också i tidskrifter som Astra Nova (Helsingfors), Allt om Böcker, Rallarros, Judisk Krönika, Signum, Finsk Tidskrift, Axess, Lira, Horisont och många andra. Frilansandets fördel var all fin litteratur som utan kostnad ramlade ner i brevlådan.

Frilansandets nackdel var den ständiga osäkerheten med ekonomin, ändå lyckades jag under många år försörja en mycket stor familj. Nu är de tre äldsta ungarna medelålders familjeförsörjare och de andra tre vuxna människor med barn och familjer. Min "försörjningsbörda" inskränker sig till det man bidrar till med glädje: julklappar, födelsedagspresenter, utflykter. Livet har tagit en rejäl vändning med pensioneringen. De få böcker jag vill ha måste jag köpa, och jag gör det så gärna. Denna sommar har jag köpt en minibiografi om Albert Camus och nu i veckan Marguerite Duras Att skriva (inspirerad av Bernurs recension). Nå, att bara köpa det lilla man har råd med ger en helt ny dimension åt böckerna. Dessutom finns det inga krav från någon på att de ska recenseras! Jag läser som en fri man, och jag ställer i nio fall av tio in böckerna i bokhyllan när läsningen är avslutad. Det finns nog igen skönare känsla än den. Jag läser för egen förkovran, inte för mjölkpengar. Och ändå får jag ett och annat friexemplar, nu senast Mikael Jalvings bok om Søren Krarup och Gabi Gleichmanns svindlande debutroman Odödlighetens elixir, som jag ska läsa på sjukhuset. Dessa båda ska jag recensera här i bloggen, av egen fri vilja och glädje.

Litteraturen blir nu en viktig del av nedräkningen och vid hemkomsten konvalescensen som kommer att bestå av lika delar gångövningar och läsning. Det är bästa tänkbara scenario och till det sätter jag mitt hopp.