Poesi ur de postjugoslaviska mardrömmarna

Dragana Mladenovic. Foto: Nebojsa Babic

Jag fick av vännen Aleksandra en mycket omskakande diktsvit i present. Författaren, Dragana Mladenovic är född 1977 och uppenbarligen en kontroversiell och omdiskuterad poet i den unga, serbiska litteraturen. Hennes bok Släkten (till svenska av Djordje Zarkovic, utgiven av Rámus i Malmö 2012) blev nu i helgen en 117 sidor lång läsning för mig, helt utan uppehåll eller pauser. Den består visserligen av tre delar men de hänger så intimt samman att det vore dumt att förstöra intensiteten. Det som Släkten handlar om är förstås de förödande krigen i samband med Jugoslaviens sönderfall och upplösning. I första delen kikar vi in i familjen där de serbiska systrarna berättar om vad som blir kvar när krigsröken har lagt sig; mentalt och fysiskt sönderfall, ärrbildningar, rinnande var och en grupp människor hopträngda på alldeles för liten yta. De plågar varandra redan i det faktum att de lever, att det överlevt, men som spillror av det som var verkligt familjeliv: "ingen orkade lyssna längre/ men det började så här:/ det var varmt och/ somrigt/ och efter kriget/ och hungrigt/ det var en kväll/ på bron/vid sava/ någon viskade ur mörkret/ du eller han"

I ett kort mellanspel möter vi vad som blivit kvar av gamle brandmannen Zivorad. Här härskar dårskapen. Han släckte krigets bränder. "Läkaren på militärsjukhuset/ ställde diagnosen/ paranoia"

Tredje delen heter Amsterdam. Den holländska staden som en av många dit flyktingarna från Bosnien sökte sig. Miljön har jag mött i flera andra postjugoslaviska skildringar. Där befinner sig Jasmina som får ta emot besök av sin moster, hon som kommer med "lukten av /balkan av olycka/ av ensamhet/ lukten av/ billig tobak". Och allra mest som en påminnelse av barbariet, eftersom hon vill vara i närheten av rättegången mot förbrytaren vars namn vi aldrig får i dikten, men som vi ju alla känner till. Nu bubblar det förflutna upp, alla krigsbrotten, våldtäkterna, massdöden. Jag läser och påminns. Jag skakas om och påminns. Det ska ju inte gå att glömma.