Vår- och sommarkänslor mitt i krigsmullret

Bilder från Brösarps backar av Astrid Nydahl

De senaste fyra dagarna har jag sakta anpassat mig till det som möjligen kan kallas sommarliv. Det gör jag med våra gemensamma färder ut i det skånska landskapet. I helgen stod Brösarps backar och Haväng på tur. Trots hällregn gick det i pauserna att dricka kaffe direkt på stock och sten och känna solen värma kinderna. Ingenstans i naturen går det längre att missa vad som sker. Dagligen bryter den varma och ljusa årstiden fram, på marken i form av blommor, på träden likaså, och ute till havs med ett nytt ljus mot de blå eller gröna vågorna.

Trots detta försöker jag hitta den nattliga rytmens läsning och vila. Med tisdagsposten fanns såväl Camus som Cioran. När Gramscis fängelsebrev är lästa tar jag mig an dem. Under tisdagen gick färden till Åhus. På ett och samma lilla torg kunde jag uträtta alla ärendena: skicka posten, ta ut kontanter samt inhandla vitt vin. Den groteska stadskärna som är stadens avstår jag helst ifrån, sedan spelar det ingen roll att den nu tävlar med Västervik om att bli "årets stadskärna". I Åhus kunde jag samtala alldeles stilla. Jag kunde njuta havets dofter. På vägen hem stannade vi till hos en äldre handelsträdgård och köpte med hem de blommor som ska förgylla trappan utåt vägen och de krukor som överlämnas som påskhälsningar.

Och hur mycket jag än njuter av denna övergång så mullrar ett hotande krig i bakgrunden. De senaste dagarnas utveckling i Ukraina skvallrar om att det kan bli ett stort krig, och då kommer det definitivt att befinna sig i förgrunden. Låt oss hoppas på en fredlig påsk. Mina illusioner är få, men jag vill i alla fall tills vidare bära på det hoppet.