.jpg) |
| Foto: Astrid Nydahl |
Seriöst tror jag att vi nu befinner oss i ytterst farliga vatten och när jag hör att NATO skickar krigsfartyg till Östersjön fruktar jag för den kommande sommaren. Hur man ska förhålla sig till Putin-Rysslands politik vet jag inte. Men jag inser att man inte ska göra sig några illusioner. Det gamla imperiet ska byggas på nytt. Vem kan stoppa det utan ett omfattande och blodigt krig? Vem vill ha det?
Jag är ändå övertygad om en sak: den tid av varken krig eller fred vi haft sedan 1992 är definitivt över. Vi måste förstå att varje ny tid av motsättningar och intressekonflikter föder och i sig innebär nya faror. Hur ser faran ut just nu? En lärdom från 1970-talet är giltig också idag: supermakterna slåss om sina intressesfärer. Socialimperialism sa vi om dåvarande Sovjetunionen. Nu kan vi säga: imperiebyggande som förr. Men vi ska inte för en sekund glömma bort den europeiska och nordamerikanska ambitionen. Den handlar om samma sak, intressesfärer, makt och inflytande. Ett fritt och oberoende Europa bortom USA:s makt kan vi glömma, så som man kunde glömma det på 1900-talet (och ändå vill jag här tillägga att vi européer ska vara tacksamma för att USA gick in i andra världskriget och för att USA - mot den europeiska elitens virrighet - också såg till att i alla fall tysta vapnen på Balkan, även om tillståndet där inte kan kallas "fred", framför allt inte i Bosnien där väl snarare "vapenvila" råder). I bästa fall blir vi gisslan i ett krig om nygamla gränser.
Ukraina, nu och imorgon, med all säkerhet vårt öde.
NATO skickar några båtar och flygplan hit och dit - vad förändrar det? Juntan i Kiev förklarar krig mot sitt eget folk men armén har ingen lust att slåss (bättre att gå över till ryssarna som betalar bättre). Kan vi hoppas på att Putin och Lavrov till slut tvingar fram en vettig lösning på den här helt onödiga krisen?
SvaraRaderaDet är inte utan att man känner en viss oro. Förhoppningsvis kan Ukraina stabiliseras utan att varken Nato, EU, USA eller Ryssland känner att de tappar ansiktet. Men nu trappas konflikten upp när den borde trappas ned.
SvaraRaderaVad vill Putin? Du som skrivit en bok om identitärerna, denna artikel i Foreign Affairs om Alexander Dugin är intressant läsning. Hur inflytelserik är Dugin och är hans framtidsvision för Ryssland också Putins vision?
http://www.foreignaffairs.com/articles/141080/anton-barbashin-and-hannah-thoburn/putins-brain
Björn, jag tycker att du är otrolig naiv - eller cynisk, jag vet inte vilket. Hur skulle Putin kunna tvinga fram en lösning på ett krigsscenario han själv står som upphovsman till?
SvaraRaderaAnonym, jag finner Dugin obehaglig och har hittills inte läst något av honom som det går att instämma i. Och någon "lösning för alla" finns det förstås inte. Tack för tipset om artikeln, den var mycket intressant.
Fullständigt motbjudande denna "förhoppning" om att putin skulle komma med en "lösning" på det helvete han själv skapat. Lösning?
SvaraRaderaSkulle nog snarare säga att jag är realistisk. Och att anklaga Ryssland för att USA satsar miljarder dollar samt en uppsättning nassar - och glöm inte kraven på "åtstramningar" som verkligen kommer att göra livet eländigt för många ukrainare - för att ordna "regimförändring" i Ukraina finner jag snällt uttryckt märkligt. Och det har man ju hållit på med sedan Jeltsins tid.
SvaraRaderaRyssland har reagerat ungefär som förväntat på hotet i närområdet, men faktiskt kanske smartare. Lösningen torde redan finnas som diskussionsunderlag mellan USA och Ryssland, det gäller att förverkliga den: ett federalt och neutralt Ukraina med goda relationer åt alla håll (samt förmåga att betala energiräkningarna till Ryssland). Och glöm inte att kampen står mellan ett antal kapitalistiska stater om intressesfärer, det här är inte en ideologisk kamp. Lenin beskrev ungefär hur principerna fungerar redan under första världskriget. Intressant är hur det tyska kapitalet med sina jätteinvesteringar i Ryssland ställer sig om det ombeds att i stället sysselsätta sig med ett konkursat Ukraina. Skulle tro att axeln Berlin-Moskva-Beijing känns mer lockande.
Vill lämna mina kommentarer angående detta ämne.
SvaraRaderaDen serbiska minoriteten i Kosova tjänar dubbla löner, både från Serbien och Kosovas budget.
Så länge har de dubbla löner från Serbien, kommer aldrig blir fred i Kosova, för den serbiska minoriteten är ett bortskämd monoritet, som inte lämnas i fred av Belgrad.
Norra delen av Mitrovica(nordligaste staden i Kosova som är begränsat till Serbien), är en Krim i sig.
Hur kommer det sig, att kosovo albaner har inte fått några löner från Milosevic regim under 1990-talt, (de till och med fördrevs under kriget), men den serbiska minoriteten får dubbla löner efter kriget???!!!
Både från Serbien och Kosova.
...och oroligheter fortsätter.
Sedan, vi vet alla att Serbien är numera medlem i EU.
Till och med den slaviskt makedoniska republiken.
Varför stör inte detta Ryssland?
För Ryssland, vet att Serbien representerar Lilla Ryssland, i EU.
Ukraina representerar bara sig själv.
Detta stör Putin.
Om USA och EU är emot Ryssland, det skulle kanske vara bra att de erbjuder Ryssland medlemskap i EU.
De styr och ställer ändå som de vill.
Det är Ryssland som styr på ena sidan och Väst Europa på andra sidan.
Om Ryssland tackar Nej till medlemskap i EU, då är det klart att Ryssland vill fortsätta vara Europas Gendarm.
Frågan är, finns det annat fredlig väg i den här saken???!!!
Glad Påsk, förresten!
SvaraRaderaÖnskar nära och kära en lugn och fin påsk. Allt gott.
SvaraRaderaJag håller med Björn Nilsson. :-)
SvaraRaderaGlad påsk!