Måndagsdöden

Gramsci, 1922

I morse hittades den man som försvann i julas här i staden. Han flöt mellan vassen i Hammarsjön. I morse fick jag också kännedom om detaljer i den märkliga monopolisering som pågår på kulturredaktionerna i landets lokalpress. Jag kan vända både den fysiska och den kulturella döden ryggen, av den enkla anledningen att den verkliga världen inte längre verkar vara min.

Det jag däremot verkligen fruktar är vad Putinregimens agerande i Ukraina ska leda till. En försommardag med värme och skönhet som den här vill man helst inte tänka alltför långt. Och ändå gör man det. I varje reportage från Ukraina ser jag vårklädda människor flanera under blomstrande träd. Grönskan är frodig som här. Men de bär på både oro och rädsla.

Med posten kom nya numret av Författaren. Nu med radikal läderklädd ung författarinna som gästredaktör. Tidskriften liknar i allt högre grad ett organ för den samlade svenska vänstern. Det är kanske just vad den är?

Nu åker jag och handlar. Det blir säkert något starkt för kvällen också. Om inte annat för att lindra de fysiska smärtorna. De andra ber jag Gramsci och Márai ta hand om.