.jpg) |
| Foto: A. Nydahl |
Den mentala
och fysiska stress som plågar den moderna människan måste ha sin startpunkt i
konsumismen. Om man alltid tycker att man ligger efter de andra i fråga om
kläder, hus och hem, bil och sommarnöje, sneglar man på grannar och bekanta, så
att stressen varje dag skruvas upp till en ny nivå. Adorno skrev:
"På samma sätt som massamhällets konsumenter genast vill uppleva det nya, så är de ur stånd att avstå från något."
Att avstå är detsamma som att stiga ut ur
konsumismen som livsstil. Man kan inte avstå om man alltjämt lever med den
mentala och fysiska stress som kommer ur ett konsumtionsbehov, verkligt eller
inbillat. Varje försök att vara modern slutar i en monumental känsla av otillräcklighet.
Efter varje ny konsumtionsrunda hinner alltid en eller flera av de inköpta
varorna föråldras innan man ens kommit hem. Konsumtionskulturen hinner aldrig
ifatt sig själv.
När det uppstår en mättnad ropar medierna om kris. Hur många
tv-apparater är det möjligt att köpa, hur många skjortor, blusar, kjolar,
kavajer, innan den totala mättnaden uppstår? Varje ekonomisk "kris"
är en indikation på mättnad. Mättnaden kan i bästa fall befria människan.
Kallas ungefär "avtagande marginalnytta av ytterligare konsumtion" inom den neoklassiska nationalekonomin. Man har mer nytta av en brakmiddag om man är hungrig än om man åt en brakmiddag för en stund sedan. Med andra ord finns det en insikt även inom den officiella nationalekonomin om att den inneboende driften att konsumera mer avtar ju bättre man har det.
SvaraRaderaAffärslivet inser givetvis detta sammanhang och försöker motverka genom allt aggressivare reklam, produktförändringar, produktförsämringar, varumärken. Reklamen skapar i praktiken människor som är permanent missnöjda: de vill alltid ha något annat. Men hur lyckliga i sitt liv är dessa människor?
Björn.
SvaraRaderaSjälv är jag en cynisk eskapist.
Grannens garageuppfart är alltid blåsvartare.
Det är klart att de som säljer tappar in på en sådan artär hos oss.
Bättre än heroin.
Jag tror dessutom att lyckan är ett förrädiskt tillstånd om det någonsin mättas.
Blir inte det liknöjdhet?
HUBERT