Landön, lördagen 2 mars 2013. Foto: Astrid Nydahl |
Den senaste veckan har varit omtumlande just i det avseendet. Alla ni som ställt upp för att hjälpa Hugo inför USA-resan gör mig rörd genom att ni visar en genuin mänsklighet, bortom det beräknande och kalkylerande. Även om jag själv inte ska med på resan betraktar jag det som en plikt att se till att den genomförs. Det blir det enda tillfället Hugo får att möta andra som fötts med den sataniska Alströms syndrom. Trots den tyngd som sjukdomarna innebär för honom har han en mild och livsglad personlighet. Få barn kan skratta så hjärtligt som han när vi träffas på födelsedagar eller vid andra tillfällen. Det är Hugo man hör och ser. Kanske är det nåden jag upplever när jag får vara tillsammans med dessa ättlingar. Kanske är det en alldeles obefogad nåd, men jag försöker hantera den med ödmjukhet och tacksamhet.
När jag stod vid Östersjökusten på Landön idag ven den kalla vinden runt kroppen. Kaffet i den vackra koppen och en nybakad croissant gjorde förmiddagen till det den blev. Det är på sådana platser jag hämtar näring till det vardagliga livet. Det är där jag hör vad jag själv tänker.
När kärlek är allt vi har - avskalade allt bortommänskligt. Mitt varma tack till alla som genom pappa hjälper oss att göra resan till Alströmland möjlig.
SvaraRadera