Utebliven recension och firande med film

Idag var det meningen att jag skulle skriva om det trebandsverk av Primo Levi som Bonniers ger ut. Men inte hinner man läsa sådana tegelstenar i tid till recensionsdagen. Jag har dessutom inga betalda plikter i svensk dagspress. Så recensionen kommer i sinom tid.

Det tjocka bandet innehåller de två böcker som Ingrid Börge översatt, Är detta en människa? och Fristen. Nyöversatt och för första gången till svenska, av Barbro Andersson, är hans essäsamling De förlorade och de räddade. Den har jag redan läst på engelska (därtill rekommenderad av Ervin Rosenberg), men det ska förstås bli en helt annan sak att läsa den på svenska.

Veckan har gått i hög fart. Har till och med hunnit fira fjortonde bröllopsdagen i mitt andra äktenskap (det första höll i nitton år) - hela två gånger, och det senast igår. Efter restaurangbesök tog vi bussen hem med hyrda filmer. Två långfilmer blev det, först den redan så omtalade Searching for Sugar Man, som förvisso var intressant, och sedan nysläppta tvåtimmarsfilmen Café de Flore med Vanessa Paradis i en märkvärdigt stark huvudroll. Fråga mig bara inte om filmens inbördes relationer, för jag lyckades trots ihärdiga försök inte knäcka dem. Den utspelar sig i alla fall i 1960-talets Paris och tidsfärgen känns rakt igenom helt äkta. Men trots titeln har den inte ett dugg att göra med att det var just på Café de Flore som Sartre och hans hov hängde.