Tvångsläsning eller fri, stilla läsning

Foto: Astrid Nydahl

Läser samtidigt en handfull böcker och upptäcker att jag är inne i samma olyckliga och ytliga läsande som jag var på den tiden jag försörjde mig på recenserandet. Jag drar snabbt i bromsen. Börjar en ny vecka. Nu ska jag i lugn och ro ägna mig åt Anders Bodegårds nyöversättning av Gustave Flauberts Madame Bovary som jag började läsa under söndagen.


Jag har en ansenlig hög med böcker som just nu mest ger mig dåligt samvete. Men i samma stund jag drar i bromsen återkommer frågan om jag verkligen måste skriva om allt som sänds till mig. Nej, det finns inget sådant tvång. Jag får ta de riktiga pärlorna, som igår med den portugisiska lyrikantologin. För övrigt är plikterna gentemot de nära vännerna och familjen viktigast. Det kände jag starkt under lördagskvällen då vi var på fest hos ett av barnbarnen som fyllde arton. Många människor, härligt fria diskussioner, många skratt och en värme man bäst kan känna hos och med de sina.

Läsandet får aldrig vara ett tvång. Ändå såg det ut att bli det igen.

Bara jag själv kan skruva tillbaka tiden till det ögonblick då jag först bestämde mig. Det kan vara tre år sedan.