Kriget rasar för fullt när han gör denna anteckning i september 1943. Året därpå arbetar han hårt för motståndsrörelsens tidning Combat, som redaktör och skribent. Kan man inte just här tala om en kämpande pessimism? Att aldrig göra sig några illusioner, men ändå aktivt ta del.
Samtliga hans texter från Combat finns i en engelsk översättning, Camus at Combat.
Jag köpte den i Köpenhamn för drygt fyra år sedan. En guldgruva till
kunskap om kriget och motståndet är den. Många av de signerade texterna
avslutas med de täcknamn som användes vid publiceringen. Först mot
slutet och efter kriget signerade han dem i eget namn.
Det
sammanlagda materialet sträcker sig från 1944 till 1947 och utgörs av
såväl ledarartiklar som redaktionella texter. Först som chefredaktör
och senare som medarbetare under dessa år hade hans ord mycket stor
betydelse.
Foreign Affairs skrev
om boken:
"Indeed, it is shocking to find how current Camus' fears, exhortations, and aspirations still are. His lucid pleas for at least saving "the bodies in order to keep open the possibility of a future," for "a modest political philosophy ... free of all messianic elements and devoid of any nostalgia for an earthly paradise," for an international democracy by mutual agreement -- all are as worth reading in 2006 as they were in 1946."
"För egen del är jag pessimist i fråga om människans villkor och optimist vad gäller människan."
SvaraRadera-Albert Camus
Kämpande pessimism, ja. Det är inte så dumt som livshållning. Eller en optimism trots allt, som Hasse å Tage brukade kalla den. Det handlar väl kanske om en nyansskillnad.
Camus sansade livs- och politiska filosofi är något att ständigt återvända till.
SvaraRaderaAlltid underbart att läsa om Camus.
Tack ska ni ha, båda.
SvaraRadera