... pågår korrekturläsningen. Det är en förbaskat jobbig - och underbar - process, där man ställs inför sina egna tillkortakommanden. Ibland undrar man vilka ord man valt och varför, ibland undrar man över meningar som är fullkomligt obegripliga - och så korrigerar och ändrar man.
Korrektur är författarens extravarv. Man kom till korrekturet i tron att boken man skrivit var färdig för tryck. Och så läxas man upp av det man ser.
Korrektur hela söndagen alltså. Fjorton steg närmare en färdig bok. Nu, nu och nu.
PS: Vill bara säga att jag de här dagarna inte hinner besvara mail annat än i undantagsfall. Jag svarar på alla när korrekturet är färdigt och hoppas på er förståelse.
En liten blick in i korrekturet:
Merry Old England. När man reser i Black Country slås man varje dag av den stora kontrasten mellan det gamla England och det nya Storbritannien. Det finns stora stadskärnor som präglas av mycket gammal bebyggelse – som här i Shrewsbury vars centrum är rikt på historia och tradition – men så fort man börjar röra på sig hamnar man i fasansfulla betonggetton vars befolkning och sociala struktur inte tycks ha någon som helst förbindelse bakåt i historien. Det stora imperiet är därmed hopsjunket till ett land som å ena sidan hjälpligt försöker vårda sin brittiskhet och å andra sidan totalt gett upp inför både moderniteten och migrationens mest obehagliga och problematiska sidor. (Bilden är tagen av Astrid Nydahl i Shrewsbury, West Midlands, maj 2012).
Mystisk nogen gange, hvad man har skrevet? tænkt?
SvaraRaderaMan bliver fremmed for sig selv.