Rasmusgatan i Malmö, 1955.

Som ett litet ps till den föregående bloggen nedan, om 1950-talet, tidningen Se och mina föräldrar, här två bilder tagna sommaren 1955 som visar de två enkla fordon, så kallade "hossebannsmopeder" (hossebann var det skånska ordet för strumpeband, namnet kom sig av remmen från motorn till bakhjulet), som alltid förde mamma, pappa, min yngre bror Ingemar och mig ut i det skånska landskapet. Att de kunde köra från Malmö till Sätofta vid Ringsjön förundrar mig än idag. En lång resa var det med ett sådant enkelt fordon, som rent tekniskt liknade den tidiga danska knallerten (cykel med hjælpemotor). Fördelen var att man kunde fortsätta cykla med den om man fick soppatorsk.

Just där vi stod denna sommar, på Rasmusgatan, utspelar sig idag några av de värsta spektaklen i Malmö, de som handlar om hot, våld, narkotika, vapen och en mycket handgriplig gettomakt utanför det svenska samhället. Blir förstås rörd när jag hittar bilder som denna, men inser att vare sig tiden eller livet låter sig skruvas tillbaka, och just därför blir också mitt perspektiv på framtiden så mörk.

Jag som föddes och växte upp här skulle inte ens våga återvända för att visa mina barn och barnbarn denna tämligen oförändrade miljö - för bara tio år sedan kunde jag det utan minsta rädsla.