Det är snart sextio år sedan.

Två nummer av tidningen Se från 1952. Det är märkligt att stiga ner i en sådan tidning från det året. Se fanns på pappas ateljé, den var en del av min uppväxt. Båda dessa förstasidor skvallrar om två ämnen som väl i tryckkonstens historia alltid betraktats som "säljande"; vackra kvinnor och döden i ord och bild.

Det illustreras väl så bra, av att det är abortdiskussionen under rubriken "Måste fostret dödas?" som är rödmarkerdt i det ena numret och ett "Dödsdrama i Malmöfängelse" som i det andra står i centrum för intresset.

Sommaren 1952 föddes jag, i Malmö för sextio år sedan, ungefär när dessa två nummer av Se utkom. Mamma och pappa hade flyttat ner till mormor från Tyringe, där pappa arbetat som leksakssnickare. Vad som föranledde flytten är jag inte helt säker på. En historia berättar om ett nerbrunnet hus efter blixtnedslag. Men det finns andra berättelser. I Tyringe blev jag i alla fall till.

Mamma och pappa hade sedan fått lägenheten på Rasmusgatan, en etta med kök, och där föddes jag och levde mina sex första år. Pappa började på Solidar alldeles bredvid Folkets Park (Sveriges och världens äldsta) och mamma Ylva var hemma hos oss barn, för att längre fram arbeta i en plastfabrik i Lomma som ägdes av den enda kapitalisten i släkten, min morbror, gift med en av mammas systrar, ha dagbarn och/eller göra sömmerskejobb hemma.

Redan 1957 kom vi till nybyggda Lorensborg. Pappa Gösta hade då slutat på Solidar som blev Konsum, som blev Coop, och han fortsatte, vid sidan av sitt konstnärskap att arbeta som dekoratör på Malmströms Herrekipering vid Södra Förstadsgatan (där det än idag ligger, förvandlat till en tredje klassens klädbutik som delas med en Camilla-butik för damekipering och med en tandläkarmottagning som drivs av en man med det osannolika namnet Bob Stalin). Pappa hade också ansvar för skyltning och annan dekoration i Malmströms Limhamnsbutik.

I tidningen Se hade man Sveriges bästa fotografer. Se bara på omslaget till julinumret här ovan, bilden tagen av Kary H. Lasch. Chefredaktör var legendariske Rune Moberg. Till sin hjälp hade han Rolf Blomquist.

Kvinnan fotograferad på detta omslag är 1952 års Miss Universum från Finland, Armi Kuusela, som var den första någonsin.

Till sommaren ska jag, om jag fortfarande lever, träda in i den ålder som inleds med 60-årsdagen. För mig innebär den vila över hela linjen. En blygsam pension. Några få uppdrag för Astra Nova i Finland och för Bibliotekstjänst i Lund. Skriva mina egna böcker (ja, det ingår också i det vilsamma), läsa, sitta vid havet, cykla de varma dagarna och resten av året se bra film, äta gott och umgås så mycket som möjligt med mina barn och barnbarn. Något alternativ gives inte, och det är inte heller efterfrågat.

De två gamla numren av Se fick jag från Finland. Tack Ulrika!