Det som bidrar till känslan av tomhet är att jag ifrågasätter själva meningen med att publicera fler böcker. Jag har kollegor och vänner som känner likadant. Är det inte rent av så att det sedan många år utges alldeles för många? Och att det ur denna formliga flod finns en mycket stor del som aldrig når några läsare, utan mer blir en angelägenhet mellan förläggaren och handläggarna på Statens Kulturråd.I en kommande översättningsvolym av Sándor Márai läste jag i helgen:
”Bokhandlarnas tjocka kataloger, varje vecka minst ett par. Böcker i tiotusental, samtliga nyutgivna, flera hundra i varje genre. Äcklet är kvävande. Skriva enkla satser. Eller bara enstaka ord. Läsa ordböcker. Litteraturen är död, leve bokindustrin.” (ur Sándor Márai: Dagbok 1984-1989, översättning av Ervin Rosenberg).
Hos Sándor Márai befinner vi oss i 1980-talet. Det är i dessa sammanhang länge sedan. Böcker producerades inte så snabbt och enkelt då, som de gör nu. Ändå ser han det som idag är mer än tydligt. Jag är inte sen att instämma i hans slutsats: ”Litteraturen är död, leve bokindustrin.”
Om man vill läsa den verkligt väsentliga litteraturen får man i nio fall av tio vända sig bakåt i tiden. Om jag ställdes inför valet att från och med nu bara ha hundra viktiga böcker i mitt bibliotek, från Camus till Montaigne ungefär, eller att varje vecka resten av livet få det nyskrivna och nyutgivna med posten, så skulle valet vara enkelt.
Akvarellen är målad av Jacob Collins, New York. Den var omslag på min bok Alla de andra som också skrev (Tusculum förlag 2009).
Så känner jag när jag tänker tanken på att skriva en bok själv. Alltså, jag tänker verkligen inte skriva en bok, i alla fall inte en skönlitterär sådan. Men det händer ju att jag stöter på människor som verkligen har den drömmen, och då blir jag väldigt trött, för jag vet att den typ av bok som de (eller jag om jag försökte skriva skönlitteratur) skulle kunna skriva är en till i den där enorma massan.
SvaraRaderaMen DU behöver inte tänka så. Du skriver för den där lilla bäcken som rinner vid sidan om den stora floden. Där behövs varenda droppe.
Det finns guldkorn i den större floden också. Lyssnar just nu på Siri Hustvedts A summer without men, vilken fyller mig med längtan att lyssna morgon, middag och kväll.
SvaraRaderaAnna, om guldkornens existens är vi helt överens. Ibland rentav upptäcker man dem!
SvaraRaderaSymptom på detta:
SvaraRadera- Bokmässan blir större och större samtidigt som färre böcker säljs, i synnerhet de som kan betecknas som kvalitetslitteratur.
- En bok som Zlatans "självbiografi" ser ut att bli en av de mest sålda böckerna någonsin i Sverige. Huga!
Branschen har ett stort ansvar, men även den kultur- och utbildningspolitik som har förts sedan 70-talet.