Bernard Lewis är islamforskaren vars kanske främsta insats för studier i ämnet här i Norden varit att han lyft fram de två grundläggande begreppen Islams hus och Krigets hus. Där sammanfattas hela den islamistiska synen på världen, dels Islams hus där “rättvisa” (dvs sharia) råder, och Krigets hus (där islam så småningom förväntas gripa makten).Jag fann Lewis på omvägar, då jag läste I krigens hus av danskarna Helle Merete Brix, Torben Hansen och Lars Hedegaard.
Varför Lewis inte tidigare översatts till svenska är obegripligt. Han har trots allt viktiga verk som The Crisis of Islam: Holy War and Unholy Terror och What Went Wrong? bakom sig.
Nu reparerar förlaget Mimer skadan med att ge ut en samlingsvolym från 2010: Tro och makt. Religion och politik i Mellanöstern (i översättning av Mikael Mosesson).
Min första reaktion när jag får boken är besvikelse. Här finns nämligen texter som skrev på 1990-talet och som i flera avseenden akterseglats av den snabba och katastrofala “utvecklingen”. Men när jag läser texterna inser jag att de fortfarande är informativa och givande, för att de ger oss grundkunskapen om islam och islamism. Det finns två kapitel om islam och muslimers relation till och närvaro i Europa. Där tycker jag dock att åren sprungit förbi Lewis. Det skulle ha varit mycket intressant att läsa analyser av honom kring den islamisering som äger rum i hela Europa idag. Den äldsta texten är från ett symposion 1987 och den nyaste, som också avslutar boken, en föreläsning från 2007.
Men bokens tyngdpunkt ligger på Mellanöstern, och trots att förändringarna/revolutionerna/inbördeskrigen och islamismens framflyttade positioner där i år lämnat de flesta sanningar bakom sig, så finns det anledning att studera dessa texter.
Den som söker uppdaterad information om islams och islamismens senaste utveckling bör läsa andra böcker. Men den som vill lära sig något om de teologiska och politiska grunderna finner här en guldgruva. Lewis historiska kunskaper är sådana att han väldigt otvunget kan vandra fram och tillbaka i de olika epokerna, och på så sätt teckna en bild av skeendet.
Detta är enligt mitt enkla förmenande den stora frågan Thomas:
SvaraRaderaKommer inflödet av muslimer till väst enligt worst case scenario att utmynna i enklavism eller inbördeskrig eller både och?
Som den obotlige optimist jag är tror jag att så fort den muslimska kvinnan utbildats avtar hennes beroende av denna kulturs machoism.
Barnafödandet sjunker, konsumtionen ökar och den muslimske mannen står inför emancipationens tsunami.
Exit det shariabestyckade ortodoxa Islam.
Återstår av de svartblängande männens egoteokrati en fjösen newage-historia lika erövrande som pingstkyrkan ungefär.
Anonyme Hubert
Jag är av en annan mening vad gäller Lewis. De böcker han skrivit följer ett mönster som ser ut ungefär såhär: Den går ut på att börja med att prisa den islamiska civilisationen för dess landvinningar inom vetenskap och kultur.
SvaraRaderaSedan kommer efter en redogörelse för dess uppkomst och utveckling lååååånga litanior om tillkortakommanden, misslyckanden och haverier.
Som läsare vaggas man till sist in i känslan av att hela Orienten är något i grunden felkonstruerat. Landvinningarna är glömda. Allt som finns kvar på näthinnan är misslyckandena. Några rationella politiska orsaker till att Mellanöstern ser ut som det gör verkar inte finnas i hans värld. Allt som sker i Mellanöstern har sin upprinnelse i medeltida handskrifter.
Först och främst är Lewis en expert på ottomanska imperiet, INTE jag skriver, INTE den moderna arabvärlden! Man ska hålla i minnet att de första moderna arabiska upprorsrörelserna riktade sig mot just turkarna under första världskriget innan ottomanska imperiet föll samman och de europeiska kolonialmakterna stövlade in.
Det andra är att jag har svårt att bortse från det blodtörstiga sällskap som han frotterats i; Lewis var flere gånger på middag med vicepresident Cheney och uppmanade honom att slå mot Irak och arabvärlden vilket beskrivs ganska utförligt i den här artikeln:
http://www.washingtonmonthly.com/features/2004/0411.hirsh.html
Karln må ha mycket akademiskt blingbling i ryggen men det gör honom inte mindre otäck för det. Skillnaden mot många av hatbloggarna är att han kan linda in sitt budskap i korrekta termer, får sitta med i tv-sofforna och umgås med höga politiska dignitärer.
Karl, tack för din information. Jag läser och kommer att fortsätta läsa dessa kritiska texter, som du rekommenderar. Och erkänner villigt att jag inte har tillräcklig kunskap om Lewis. Jag tog det jag kände till som utgångspunkt, nämligen de två begreppen om islams, resp.krigets hus.
SvaraRaderaKarl Malghult:
SvaraRaderaMan behöver inte gå omvägen via Lewis et consortes för att upptäcka hur arabvärldens abrahamitiska version tjänat som en hämsko på deras kultur.
Att 250 miljoner pers inte presterar förnämare författare, vetenskapare, kvinnosakskämpar, pluralism o demokrati är ingen tillfällighet.
Kristendomen har varit en mylla av berikande yttringar.
T.ex.franciskanermunkarna, Duns Scotus och Wilhelm af Occam (mannen mede rakkniven) mfl. som vidareutvecklade filosofin.
Blir svårt för dig att peka på liknande intellektuella rörelser inom och under Islam.
Nobelpristagare skall vi bara inte tala om, eller det kanske vi borde.
Judendomen har i det avseendet gjort världen till en bättre plats och det var när USA öppnade sin breda famn för 2WW 's flyktingar som nationen tog ett jättekliv ekonomiskt och kulturellt.
Anonyma Hubert
Anonyme Hubert: Den stora skillnaden mellan islam och de andra abrahamitiska religionerna är att islam självt är ett politiskt projekt, därur kommer behovet av sharialagar för att reglera samhällslivet. Jämför med kristendomen som är skeptisk till alla former av relger för det civila samhället! Däremot inte sagt att det inom islam inte existerade något motstånd mot lagarnas tolkning och tillämpning, under kalifatets tid var juristerna utbildade vid olika juridiska skolor ("madrasa") som hade egna rättstolkningar, vilket utnyttjades av den sufiska riktningen för att driva folkliga rörelsers krav.
SvaraRaderaThomas: Jag känner själv igen problemet med "ad fontes!", att gå till källorna. Med den exponentiella informationstillväxt vi lever i dessa dagar kan man drunkna i långt mindre volymer.
Karl Malghult.
SvaraRaderaJag måste fråga: Vad gör Lewis "otäck" utöver hans måltider med den tidigare vicepresidenten?
Jag har läst honom under de senaste trettio åren och har inte upptäckt något "otäckt" med honom.
Thomas: Läs Lewis! han är en historiker av den gamla stammen, ej tyngd av den nya tidens postmodernism, neokolonialism, dekonstruktion osv, vilka ju alla bara är metoder ägnade att dölja politiska åsikter bakom en kvasivetenskaplig mantel.
Lewis expertis är förvisso det Osmanska riket, vilket inte hindrar en förtrogenhet med den Islamska kultursfären i stort (något som Malghult verkar anse) och framför allt inte medför svag kunskap om Islamsk teologi/rätt.
Åtminstone vad gäller modern tid(låt säga 1500-talet och framåt)så är det Osmanska riket Islams politiska centrum och därmed också i hög grad dess religiösa.