Malmö. Det lyckliga Arabien.

Möllan med statyn Arbetets ära.

Fredagen blev en dag av glädje, eftertanke och besvikelse. Det sista fick jag först vid hemkomsten, det blir inget boende i Black Country till våren eftersom jag fick tävla mot 499 andra om stipendierna, som bara tilldelades nio personer. Men dessförinnan, sedan sju på morgonen, utsatte jag mig för det som jag vanligtvis inte gör. Jag följde A. till Kastrup - hon skulle flyga till Barcelona - och det blev, som det alltid blir, en lång och plågsam resa genom ångesten och den fysiska smärtan, först med buss till Malmö och sedan med tåg över sundet. För en gammal Malmöpåg är det svårt att fatta att man numera kan åka tunnelbana under stadens centrum. Det gjorde vi. På Kastrup pågick en intensiv japansk transfer. Varje gång, varje lucka, varje stol upptogs av japaner. Men som alltid tycks de ta det mesta med upphöjt lugn. Vid trappan ner till toaletterna satt fyra japanska män med albanska t-shirts, dubbelörnen tryckt över ryggtavlan i kombination med albansk text. Mycket får man förundras över.

I serveringen ville vi ha kranvatten till kaffet, men fick nej. Jag tyckte det var snålt. Malmötösen i kassan sa att vi kunde köpa vatten på flaska för bara en tia, mot normalt trettio kronor, eftersom Köpenhamns vatten fortfarande är otjänligt efter de stora översvämningarna. Så enkel var den förklaringen.

Efter avslutat uppdrag tog jag tåget igen och hoppade av på den station som heter Triangeln. Min barndoms Triangelen, uttalat just så, har nu blivit en tunnelbanestation och det är en mycket märklig sak. Det var första gången jag provade, så nu vet jag hur man kommer från underjorden rakt upp till St. Johannes kyrka. Och där börjar Det lyckliga Arabien, Södra Innerstaden, med Möllevångstorget - Möllan sa vi - och de i arabisk kultur nedsänkta stadsdelarna. Jag gjorde slag i sak och betedde mig som en lycklig arab. Slank in till två irakier och blev klippt för en hundralapp (mindre än en tredjedel av priset här i staden), språkförbistringen var nära att kosta mig hela skalpen när han tog fram stora maskinen. Jag hann stoppa honom och hans kollega tolkade till arabiska hur jag ville ha håret. Sedan åt jag mig mätt för två tior. Inte en människa talade svenska. Men jag tänkte på svenska och blev nöjd med det.

Triangelns station, Malmö.

Satte mig sedan på tåget mot Kalmar. Mitt emot mig en arabisk man som snart fick sällskap av en annan. De talade arabiska och jag snappade upp två begripliga ord: Facebook och Tandläkarutbildningen. I Hässleholm steg jag av och inväntade Pågatåget via Vinslöv och hem. I hemstaden köpte jag en fin, smakrik ost och vitt vin. Mitt besök i Det lyckliga Arabien blev hur bra som helst. Allt det som handlar om islamiseringen tar vi en annan gång. Det finns mycket att säga om det, också utifrån mina möten idag. Och kikar ni här finns det en aktuell text om tillståndet, det arabiska, i Malmö som jag skrev så sent som igår.

Termen Det lyckliga Arabien lånar jag både ur historiska källor och ur Thorkild Hansens bokverk. Det tycks mig passa bra på vår tids Malmö.