Ingen har väl missat det faktum att flera dagstidningar nu inför förhandsgranskning eller helt tar bort kommentarfunktionerna. Det är inte heller några oväntade åtgärder. Ändå måste jag säga att det är fel väg. Den leder tillbaka till den strömlinjeformade (nät-)press som vi alltför länge sett. Insändarsidorna i de tryckta upplagorna har varit den enda bakgård där läsarna kunnat skenfäktas. Därför blev möjligheten till nätkommentarer en ny och viktig källa för diskussion och debatt.
Man hade kunnat lösa det på ett mycket bättre sätt.
Om press, hemsidor och bloggar hade infört ett tvång på registrering (t.ex. i form av verifierbar e-postadress) hade den anonyma pöbeln tvingats ta ställning: antingen ryter man i eget namn eller så håller man tyst. Man upphör då att tillhöra en namnlös pöbel och blir en medborgare som talar i egen rätt.
Anonymitetens baksidor har jag själv under åren av bloggande blivit bekant med. Jag har från och till krävt att kommentatorerna uppger sina namn. Och jag vidhåller att det är rimligt, inte minst för att jag själv uppträder med eget namn i alla sammanhang. Alla vet vem som driver denna blogg.
Också dialoger som påbörjats på nätet eller kanske endast finns där, bör ske med namn och klar identitet. I den skuggvärld där vi gömmer oss bakom påhittade signaturer kan aldrig ett riktigt förtroende uppnås. Den lilla krets människor jag samtalar med utanför bloggen är för mig kända med sina namn och identiteter. Annat är inte möjligt.
Jag vill med detta uttryckta en förhoppning om att dagspressen återställer sina kommentarsfunktioner, men utifrån det självklara kravet att varje debattör undertecknar sina ord och tankar med eget namn.
Så fort trakasserierna mot oliktänkande upphör, är jag beredd att hålla med dig. Jag tänker på brandfarliga vätskor genom brevinkasten, knäckta revben, misshandel samt sparken från jobbet.
SvaraRaderaInternationella medier tycks inte ha några problem med anonyma kommentarer. Se t ex brittiska Telegraph och Guardian.
Christer, jag delar din uppfattning om den saken. Men jag tror inte att man längre kan gömma sig bakom ett förnamn eller en signatur (som ju också du gör). De som drabbats av handgripliga övergrepp har all min sympati, för de är ytterst offer för det politiska klimat som råder i västerlandet. Det finns inte en enda medicin mot detta. Men i kombinationen av olika "mediciner" tror jag att öppenheten är den viktigaste. Det är min erfarenhet efter sex års bloggande i eget namn.
SvaraRaderaFast jag tycker att kommentarerna på tidningssidor är rätt värdelösa som debatt. På ett genomtänkt inlägg - anonymt eller ej - går det femton fullständigt ointressanta där man vräker ur sig något schablontyckande om hur det går när socialister/borgare/feminister/miljöpartister eller vad det nu är man inte kan med gör ditten eller datten. Och de vettiga inläggen går ju fullständigt förlorade i den rappakaljan.
SvaraRaderaDet är en helt annan sak med bloggar, där uppstår ofta en bra och intressant debatt.
Om det gick att installera ett eftertankesfilter, då vore jag med!
Har du en åsikt: stå för den. Annars: säg inget. Så enkelt är det. Jag värnar också om öppenhet, och tycker att det är viktigt med dialog, att bemöta ALLA argument, inte minst de dumma ...
SvaraRadera/Björn Kohlström
Håller med Annannan. Ett eftertankefilter - behöver alla!
SvaraRaderaSärskilt vi med temperament, och de med hårda hullingar.
Det låter käckt med öppenheten men vi som har mer ovanliga namn måste akta oss. Så t ex skulle jag aldrig under eget namn kunna skriva något provokativt om Försvarsmakten. Ok, min militära karriär är väl inte lysande men den jag har vill jag ha kvar.
SvaraRaderaEn polis får i diskussioner under eget namn nöja sig med att prisa polisledningen e t c. Listan kan göras lång.
Ni alla som heter t ex Niklas Andersson och Karin Svensson behöver förstås inte vara försiktiga. Era namn är så vanliga att de gott kan jämställas med signaturer.
@Lasse:
SvaraRaderaMycket bra inlägg. Demokratin kräver att man kan uttala sig anonymt, pga att namn förekommer mer eller mindre ofta.
Jag har lagt märke till att en viss stor morgontidning anonymiserade ledarsidorna för ett antal år sedan. Kommer inte ihåg argumenten för det, men det måste nog ta emot lite att då begära att kommentarerna inte får vara anonyma. Har dock inte sett någon anonym ledare som krävt det ännu, men det kommer nog, i denna bisarra tid.
@Christer. Tack. Åtminstone en som delar min uppfattning att frågan inte är så enkel som att man måste "stå för sin uppfattning".
SvaraRaderaDen som inte är beroende av en statlig arbetsgivare med mångfalds- och jämställdhetsplaner kan kosta på sig den lyxen men vi som får vårt levebröd från ett statligt verk måste akta oss så att vi inte hamnar ute i kylan.
Sådant är tyvärr klimatet i dag.
@Bernur: "Har du en åsikt: stå för den. Annars: säg inget."
Säg det till de miggor som anonymt berättar på Merit Wagers blogg om missförhållanden vid Migrationsverket.
Tror du att de håller med dig om ditt klämkäcka uttalande?
Lasse, jag begär ingenting av dig, men är hjärligt trött på alla samvetsnödda ursäkter. Jag hoppade av hela offentligheten ich lever idag långt under exixtensminimum. Jag står för mina hållningar - "åsikter" är ingenting jag tycker om - och har valt att leva helt utanför den ordning som kräver fasta anställningar, social acceptans, etc. Jag litar inte på den sortens argument som du framför. Jag betraktar dem som fega och undfallande.
SvaraRaderaÄr den sociala och politiska förändringen ens möjlig med en massa anonyma tankar? Jag föredrar tysta människa framför fega och gömska.
Heureka!
SvaraRaderaJag har hittat lösningen. Kräv att alla kommentarer undertecknas med personnummer. Då slipper vi den pinsamma situationen att fel Thomas Nydahl av fyra möjliga hämtas med Svarta Maja.
Ok, Thomas. Då kommer jag i fortsättningen att vara tyst.
SvaraRaderaAtt du hoppat av offentligheten kanske du har råd med. Vi som ännu har medmänniskor vi måste vara med om att försörja kan inte alltid vara lika "modiga" som du.
Sedan må du kalla mig feg och undfallande. Det är en förolämpning jag kan leva med.
Adjö.
Håller i stort sett med Christer. Samtidigt får man acceptera att den som ger ut en artikel eller en blogg har rätt att styra över de kommentarer som kommer in. Antagligen måste man pröva olika metoder, t ex att läsare kan anmäla kommentarer som upplevs som sårande eller som faller för långt utanför ämnet. Vad som inte smakar riktigt bra i de senaste dagarnas utveckling är väl att flera tidningar samtidigt väljer att införa ganska hårda restriktioner på sina sidor. Finns det någon fungerande konkurrens här? För att citera SvD: "På SvD.se har vi ännu inte gått så långt som några av våra konkurrenter de senaste dagarna: Expressen förhandsmodererar numera alla kommentarer. DN.se har valt att stänga kommenteringen helt i väntan på sitt nya inloggningssystem som ska tas i bruk i oktober och på Aftonbladet får du numera endast kommentera om du är inloggad på Facebook."
SvaraRadera