Den mentala och fysiska stress som plågar den moderna människan måste ha sin startpunkt i konsumismen. Om man alltid tycker att man ligger efter de andra i fråga om kläder, hus och hem, bil och sommarnöje, sneglar man på grannar och bekanta, så att stressen varje dag skruvas upp till en ny nivå.Adorno skrev: "På samma sätt som massamhällets konsumenter genast vill uppleva det nya, så är de ur stånd att avstå från något." Att avstå är detsamma som att stiga ut ur konsumismen som livsstil. Man kan inte avstå om man alltjämt lever med den mentala och fysiska stress som kommer ur ett konsumtionsbehov, verkligt eller inbillat. Varje försök att vara modern slutar i en monumental känsla av otillräcklighet.
Efter varje ny konsumtionsrunda hinner alltid en eller flera av de inköpta varorna föråldras innan man ens kommit hem. Konsumtionskulturen hinner aldrig ifatt sig själv. När det uppstår en mättnad ropar medierna om kris. Hur många tv-apparater är det möjligt att köpa, hur många skjortor, blusar, kjolar, kavajer, innan den totala mättnaden uppstår? Varje ekonomisk "kris" är en indikation på mättnad. Mättnaden kan i bästa fall befria människan.
Foto: Ulrika W. Ser ni hjorten som kikar fram? Klicka på bilden för större format så syns den bra.
Det är ganska intressant det där, hur samhället eller konsumismen fått människor att knappt ens själva märka hur fångade de är i handlandet. Jag kan till och med ganska surt märka hur det ibland smittar även på mig som anser mig vara ickekonsumist men just i tanken, den som flyger förbi ibland att jag inte har det som andra, ingen platt-tv, ingen fin stereo och inte 30 par skor hemma. Tacksam är jag ändå att jag noterar tanken och vet var den kommer ifrån och då också lättare kan göra mig fri från den. Men för alla de som inte vet eller förstår hur köpta de är så är konsumismen helt naturlig. Samtidigt slår det mig hur vi på sjuttiotalet pratade just om det, att människor drogas till ren dumhet genom köphets och tv-idioti, idag är det mycket få som ser ett samband mellan det här och hur människor egentligen mår. För hur bra mår en människa som känner att de måste ha nytt hela tiden, där shopping är ett nöje, en aktivitet som andra och där det förmedlas till barnen som sedan växer upp till fullfjädrade konsumenter utan en enda egen tanke. Ett shoppande folk är ju ett ganska lättstyrt folk... så tänker jag denna varma lördagsmorgon.
SvaraRadera