Gloendet och vardagen.

Den gångna sommaren har jag tillämpar det fridfulla, obundna gloendet. Med hjälp av ett sommarkort hos Skånetrafiken har jag kunnat ta mig nästan var som helst med buss (och endast i två undantagsfall med tåg). Jag har stått i hamnen vid glasskiosken i Simrishamn, vid grekiska restaurangen på Södertull i Malmö där kanalen flyter förbi, i Tosteberga och andra små hamnar, i Äspet, Täppet och Åhus, i Olseröd och på torgen i Hörby, Lund, Hässleholm, Malmö och andra platser - bara för att glo. Avstickarna har gått österut till de fina gamla fiskelägena Hällevik och Nogersund i Blekinge eller till den mörkare skogen i Småland.

Att stå eller sitta avsiktslöst är den närmaste vägen till inre frid. På sin höjd har jag haft någon läsning med mig, för det mesta inte. I axelväskan har jag haft anteckningsblock, penna, insulinspruta, plånbok och en kamera. I olika kortärmade skjortor och med detta lätta bagage har jag åkt runt i akt och mening att göra ingenting. Det har blivit några goda måltider och till och med ett grekiskt Retsinavin eller en kall brittisk starköl på Bishops Arms, men annars mest en kopp kaffe och en fralla.

Nu är det vardag runt mig på nytt. Människor i vuxenvärlden återgår till sina jobb. Barnbarnen börjar skolan eller tar sig till andra dagsysslor. Runt mig viner en mild tidig höstvind, björkarna vid mitt fönster fäller alltfler gula blad och i gårdsbutiken kunde jag idag köpa både potatis och morötter, fulla av den jord de just plockats ur. Hösten kommer sakta och jag välkomnar den. Gloendet kanske inte präglar höstvardagen så som det gör på sommaren. Nu väntar istället långa läskvällar och bra filmer. Redan ikväll börjar jag med Carl-Göran Heidegrens bok om Ernst och Friedrich Georg Jünger.

Bilden togs igår vid Lillö borgruin, Kristianstads vattenrike. Foto: A. Nydahl.