Aniceti Kitereza: Regnmakarens barn (Tranan förlag)

De flesta böcker kommer till oss i direktöversättningar från ett stort språk. Vi vet alla att engelskan dominerar. Men så finns det unika pärlor som letat sig fram under lång tid. Den tanzaniska romanen Regnmakarens barn, skriven av Aniceti Kitereza, är en sådan bok.

Boken är skriven på ett språk som heter kikerewe 1945, översatt till Tanzanias nationella språk swahili först 1981, och så till tyska på 1990-talet.

Romanens första del med ovanstående namn har översatts från tyska till svenska av Jan Erik Bornlid.

53 år tog det för Kiterezas bok, skriven under den tyska koloniala epoken, att nå fram till oss, och det kan vi tacka förlaget Tranan för.

Något märkligare och mer främmande har jag inte läst på länge.

Här är vi verkligen utanför alla den europeiska modernitetens världar, dess referenser och moral. Och ändå slår det mig hur lika vi människor är, till exempel när det gäller synen på kärleken och egendomen.

Det finns också en engelsk version som översatts direkt från kikerewe, och i ett förord till boken intygar Stefan Helgesson att man vid en jämförelse mellan de tyska och engelska översättningarna finner fler överensstämmelser än avvikelser. Bara det faktum att boken kommer till oss på svenska betraktar jag som ett slags litterärt mirakel i en tid av västerländsk likriktning och nivellering på detta område.

Aniceti Kiterezas roman Regnmakarens barn (vars andra del heter Ormdödaren och alltså inte finns med i denna volym) handlar om Myombekere och hans hustru Bugonoka och deras vedermödor. I centrum för deras liv står det faktum att de inte kan få barn. Språkets karaktär och talspråkets retorik är också ett slags huvudämne för berättelsen.

Man får inte glömma att denne afrikanske författare är en högutbildad man, han lärde sig tyska, franska, grekiska, engelska, swahili och latin, studerade teologi och filosofi och arbetade som lärare på ett katolskt seminarium. Se där en motbild som är väl så viktig i vår del av världen!