”Historien om ett liv, vilket det än må vara, är historien om ett misslyckande” (J.P.Sartre, citerad av Jean Améry i On suicide: a discourse on voluntary death).Besked från sjuksköterskan: under minst tolv timmar blir jag utan motgift. Fick en spruta och beskedet. Varför? Det är så ovanligt att jag helt enkelt tömt apoteksförrådet. Jag är ödmjuk inför all den hjälp och vård jag får men undrar samtidigt över beredskapen. Eller tänker jag förmätet och högfärdigt? Detta kommer att fördröja min hemkomst med minst ett dygn. Hoppet minskade raskt, också av andra skäl, som att man ännu inte ser en förbättring av mina värden och att cellgifterna finns i varje del av kroppen där de inte skulle vara. I munnen rör sig dödens gråa cellskugga obehindrat. Ingen nybildad röd hud så vitt jag kan se. Smärtan skvallrar om att det förhåller sig så.
Goda nyheter framåt kvällen: en ny leverans motgifter anländer imorgon förmiddag och läkarna har meddelat att avbrottet inte ska vara ett problem. Jag litar på det.
Fick idag veta att det finns patienter - fullt rörliga - som begär att sköterskorna ska klä på dem, ge massage, serva, “därför att det har ni betalt för”. Hur har den västerländska civilisationen kunnat sjunka ner i detta självgoda, denna kravmaskin från bortskämda människor? När skedde brottet? Varför är ödmjukheten en dödssynd?
Jag bryr mig inte om vilka bilder som “passar” för denna sjukblogg. Kanske mest för att jag själv blir varm och glad av det lägger jag ut Leonard Cohen igen, fotograferad av Astrid under konserten i Malmö i fjol höst. Och från konserten kan ni här njuta Sisters of Mercy, en av dessa sånger som hör hemma i sjukbädden:
Leonard Cohen passar väl för varje tillfälle i livet.
SvaraRaderaDet är sorgliga saker du skriver om och för whatever it is worth önskar jag dig snabbt förbipasserande tolv timmar och att den önskade förbättringen snart infinner sig.
Kan det være muligt? Kan man tømme lageret, uden at nogen opdager det, og bestiller eller fremstiller mere medicin? Findes det ikke at skaffe fra andre hospitaler? Og fra den helt anden vinkel: hvad, hvis det ikke helt utænkelige sker, at en anden forgiftet patient bliver indlagt?
SvaraRaderaNej, du gør ret i at lade tankerne søge til musikken og lader andre billeder end din mundhule dominere din bevidsthed.
Thomas, för det första hoppas jag att du snabbt skall få uppleva en bättring. Det du säger om bristen på ödmjukhet är sant, många kräver idag service på ett sätt som för vår generation är otänkbart. En ung skolflicka kom till biblioteket och frågade efter en bok en dag, när jag bad henne komma med till hyllan (för att hon skulle lära sig hitta) var svaret, det är ju ditt jobb, det har du betalt för. Ack ja. Underbara bilder på Cohen.
SvaraRaderaThomas, jag blir nästan bestört när jag läser att motgiftet är slut? Sådant får ju inte ske och man kan ju, trots den goda vård du verkar få, undra hur framförhållningen ser ut.
SvaraRaderaMusik läker och helar mycket och om det inte gör det så skänker den i allafall lindring. Tänker på det du skriver om ödmjukhet och bristen på den och jodå nog har också jag sett och hört liknande saker från människor i alla åldrar.
Ett snart och smärtfritt tillfrisknande önskar jag dig.