Årets första husbilsinvasion i Tosteberga hamn.

Eftersom jag själv älskar tystnaden och friden i Tosteberga är det självklart att andra människor gör det. För det mesta kan man stå där nere vid havet alldeles ensam, ibland ser man inte ens horisontlinjen för alla husbilar. Idag var det en sådan dag. Varje liten yta på gräsmattan och på den asfalterade platsen var full av stora och små husbilar. Hundar gläfste och skällde.

Efter att ha läst de senaste informationerna på byalagets anslagstavla vände jag själva hamnplatsen ryggen och gick längst ut på piren. Där pågick ett intensivt tjatter från måsarna. Det är inte utan att man blir nyfiken på vad de egentligen säger till varandra.

Oavsett om det är glest eller tjockt med folk därute så trivs jag. Tosteberga hamn är en av få platser där man kan lyfta tyngden från sina egna axlar och bara glo ut över Östersjön. Påskafton fick inledas så.

"Varhelst en usling finns är han min vän, min bror." (Bengt Lidner)

Resterna av fjolårets badbrygga.

Klickar du på bilderna kan du läsa vad som står på anslagstavlan.