Kan man säga stopp?

Det har varit en märklig start på veckan. Allt har gått i katastrofens tecken. Nu är det onsdag och jag ska gå till min hudspecialist - jag vet redan att det innebär en ny cellgiftbehandling (psoriasisartrit behandlas så) och jag inte det minsta orolig. Jag vill säga stopp - är trött på den tomt ekande smärtan i lederna. Har varit i den behandlingen tidigare och fått erfara hur effektiv den är.

I Japan, alldeles nära oss, är nattvakan bestämd av jordbävningarna och allt som hänger samman med dem. När jag inväntar min egen natt och läser vet jag att mycket större skeenden finns parallellt med mig, med oss.

Vi köper, vi är, vi går under tillsammans eller var och en för sig. Onsdag är det. Allt väntar, inget är menat att skada.

Bilden: ett gammalt vägmärke, fotograferat av Ulrika W. i Finland.