Ensamheten, viljan och (ut-)flykten.

"Ni skulle inte skriva så mycket om ensamheten om ni förmådde utvinna mesta möjliga av den" skriver Albert Camus i anteckningsboken i april 1942. Redan i augusti rör han vid ämnet igen och säger: "Också viljan är en ensamhet."

I djupet av våra jag är vi alltid ensamma - med vår vilja, riktning och vårt sätt att betrakta världen. Det vi kallar världen kan vara det allra mest intima, samtidigt som det kan vara den pågående katastrofen i Japan eller Libyen. Världen är allt det vi omges av.

Idag ska jag betrakta den från högsta punkten på Brösarps backar. Där sitter jag ner om somrarna med utflyktskorgen. Även om solen lyser idag är det en isvind som drar in från Östersjön, så det blir till att stå upp och betrakta det sköna landskapet, medan barnbarnen rusar runt i för tidig våryra. Allt annat av betydelse uttolkas av Aldina Duarte: