Böcker och "böcker"

Nog hade jag sett fram emot Lena Einhorns bok om Strindberg. Som redaktör hade hon bjudit in en skara som jag väl väntade mig ett och annat intressant av. Johan Cullberg, Jan Myrdal, Nathan Shachar, Nina Solomin, Leif Zern, Ebba Witt-Brattström för att bara nämna några. Och det är alldeles möjligt att texterna är riktigt bra. Jag vet inte, för jag finner ingen metod för att läsa boken.

Den är mycket tung. Och den är övermåttan stor, 32 cm hög och 23 cm bred! Var ska man läsa en sådan bok, och hur? I sängen kan jag inte ligga, inte heller i soffan. För en läsande människa som helst träder in i texterna liggande har den redan diskvalificerats. Sitta vid arbetsbordet? Lika omöjligt det. Om Strindberg (Norstedts) är alltså en bok som tar död på sin egen ambition. Den är vacker, rikt illustrerad och allt det där. Men jag börjar misstänka att den bara är tillverkad som skrytfaktor. Att ha liggande framme när gästerna kommer. Sådana böcker är egentligen bara att förakta, eftersom de redan med sitt yttre föraktar sina läsare.

*

Uppdatering, söndag eftermiddag. Tack Karin för länken. Den är så roligt att jag verkligen rekommenderar den till läsning, trots att den tryckts i Sveriges vidrigaste tidning. Fru Kullenberg har uppenbarligen en slaktares talang!