onsdag 29 maj 2013

Fanatismen

Foto: Astrid Nydahl
”Alltid, under alla omständigheter och på alla möjliga sätt bör du kämpa mot fanatismen (…) du bör kämpa mot fanatismen med hjälp av tålamod, en förnuftig, klarsynt och tydlig argumentering och en konsekvent pedagogik. Men ha också medlidande med fanatikern. Han angriper dig, men berusad av själva attacken biter han i sin egen tunga och krossar till slut sig själv.” (Sándor Márai: Om fanatiska människor, ur Örtaboken, i översättning av Susanna Fahlström ur Visdomsord för vardagsbruk).
Jag anstränger mig att varje dag genomskåda fanatismen. Den är synlig i politiken men också i kulturen. Fanatismen kan manifesteras som ett särintresse, som att stirra sig blind på en och samma punkt i tillvaron, att visa en oförmåga att bredda sitt synfält.

I politiken är fanatismen alltid en ism, en ideologi eller ett slutet system av idéer eller dogmer. På så sätt är också religionen föremål för fanatism: varje religiös tradition har sina fanatiker, oförmögna att se världen annorlunda än de fostrats till, utifrån den egna uppsättningen trossatser, dogmer, slutna system av föreställningar och skrifter.

När jag möter fanatismen ser jag ett allt större behov av egen isolering. Jag vill inte veta av den, jag vill gömma mig. Liksom det i historien funnits människor som aldrig kunnat förlåta sig själv för att de varit aktiva i en totalitär rörelse har jag svårt att uthärda det faktum att jag känner igen mig själv.


4 kommentarer:

  1. Du får väl se upp så du inte hamnar hos centerextremisterna och blir extremt lagom. http://www.youtube.com/watch?v=_76uHtxLlM4

    SvaraRadera
  2. Fast det där med centerextremism är inte fullt så absurt längre. Vissa yngre, liberala utopister i (c) har något av ett frälsarblänk i blicken.

    SvaraRadera
  3. Det som en gång var ett skämt om centerextremisterna är nu mycket riktigt dårskap av äkta sort.

    SvaraRadera
  4. "Free men are aware of the imperfection inherent in human affairs, and they are willing to fight and die for that which is not perfect. They know that basic human problems can have no final solutions, that our freedom, justice, equality, etc. are far from absolute, and that the good life is compounded of half measures, compromises, lesser evils, and gropings toward the perfect. The rejection of approximations and the insistence on absolutes are the manifestation of a nihilism that loathes freedom, tolerance, and equity."

    Eric Hoffer

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.