Thomas Engström: Om konservatismen som motgift till insulär perfektionism (Timbro 2017/2021)

 Politiska stridsskrifter som har några år på nacken ska klara en samtida läsning. Det tycker jag nog att Thomas Engströms skrift om konservatismen gör.

"Det är hög tid att formulera en konservatism för vår tid", säger han, för att konkretisera:

"Konservatismens uppgift är däremot inte att främja vare sig ökad tolerans eller skenande intolerans. Konservatismens uppgift är att förhålla sig lagom likgiltig till kulturella olikheter och lagom skeptisk till utopiska utjämningsförsök. I en tid då allt fler tappar huvudet ska konservatismen sjunga kallsinnets lov."

Det är inte alls svårt att nicka instämmande under läsningen av denna essä. Men på en avgörande punkt vill jag invända och säga att den stora muslimska invandringen är betydligt mer problematisk än den beskrivs här. Och då tänker jag inte på flickors huvuddukar i första hand.

Hans diskussioner kring europeisk politik under åren kring 1945 och framåt ger ett bra och viktigt perspektiv på både gamla och nya rörelser. Inte bara de populistiska utan också de som i konservativ anda stått fascismen och nazismen emot. Om man bara tillägger nationalismen, som efterhand visar sig allt mer skadlig och destruktiv, oavsett om den färgats av ideologi/filosofi eller religion.

Så nog är det uppfriskande att läsa en intelligent essä i ämnen som angår oss i högsta grad. Den möjligheten förhåller jag mig ödmjuk och tacksam inför.