Suzanne Brøgger 80 år

 

Nu har Suzanne Brøgger fyllt 80 år! Vi säger förstås både Grattis och Tillykke, på båda språken tvärs över Öresund.

2006 medverkade hon i min bok med samtalsessäer, Skrivandets portar. Suzanne var en av tio kvinnor jag samtalade med i skriftlig form. Tio från Danmark, Sverige och Finland.

Här ett citat ur den tämligen långa samtalsessän med Suzanne Brøgger:

"Skriver man jag-böcker riskerar man att bli jagad. Och som andra före henne, blev Suzanne Brøgger ett offer för människor som förväxlade hennes böcker med hennes person; ja också för rena galningar som stal hennes identitet och trodde sig ha fritt tillträde till hennes vardag.

Kan man överhuvud taget räkna med ett privatliv och en rätt till ensamhet om man gjort sig till ett med mediasamhället? Går det att vara debattör och författare och samtidigt hävda rätten till avskildhet?

Brøgger har sagt att det finns olika sätt att skydda sig i offentligheten, det ena är med pseudonymer och det andra med att ”klä ut sig”. Kierkegaard använde pseudonymerna. Brøgger använde hattarna. Men det hjälpte henne inte. I en roman som Transparance och i en essäsamling som Det pepprade suset berättar hon olika historier om galningar som stjäl hennes namn och identitet. Det man kan lära av historierna är möjligen att man måste avstå all kommunikation med de galna, eftersom de ”inte kan få in i sina dårhuvuden att det är skillnad på liv och böcker, verklighet och fiktion”. Men det är ju inte bara galningarna som en offentlig person måste skydda sig emot. Också själva offentligheten, med hemma-hos-reportage och kändisintervjuer kan bli angrepp på privatlivet. Alltså: hade en pseudonym hjälpt Suzanne Brøgger att stå emot denna mindre behagliga del av denna offentlighet?

– Nej, nej, nej, man kan inte skydda sig, man är utlämnad, man är såld. Att man ändå lever vidare måste bero på att ens offentliga namn ändå blivit en ”pseudonym” parallellt med en annan, inre verklighet. Jag övervägde i början att skriva under pseudonymen Alex Preis, som är mitt eget okända efternamn (min fars) och Alex som kan vara både en man och en kvinna. Men jag gjorde det inte, för jag tyckte det var för fegt. Kanske hade många människor kunnat skriva Fräls oss ifrån kärleken 1973, men inte lika många hade kunnat ge den en kropp i form av sitt eget namn. Jag ville försöka gå samma väg som Søren Kierkegaard, men i mitt eget namn. Erfarenheten visar emellertid att det inte är möjligt. Namnet ändras efterhand under pressen från kollektiva projektioner.