Döden slog till igen

 

För ett dygn sedan var allt normalt. Inte nu. Jag är i djupaste sorg.

Steg upp och möttes av ett dödsbud. Det träffade både i magen och hjärnan.

Han var några av mina barns bästa vän för länge, länge sedan.

Min äldste sons klasskamrat och allt du kan tänka dig. De tog över tidskriften Ariel efter mig. Han var ambitiös, en sökare och en djupt troende ung man. Läste, läste... bildade sig. För honom var skönlitteraturen och Bibeln lika viktiga.

Han fick nu besked av läkaren att hans cancer var obotlig, han skulle dö inom 6 månader.

Köpte hem brännvin, drack sig berusad och gick ut med hunden.
Snubblade och föll ut i gatan. Så kom bilen som krossade hans huvud. Det var i torsdags kväll. Nu är det lördag.

Intet ont anande såg vi på en lång berättelse filmad på romanen Middlemarch av George Elliot. Fem timmar bortom världen.

Tiden upplöses.

Jag skriver inte mer. Vet att du, vem du än är, finns med hela din medkänsla.

Det blev ingen god helg.

Men livet bär på överraskningar