Jag fick en dålig start på lördagen. Neuropatin plågade mig svårt och benen smärtade av rosfebern. Vi fattade ett radikalt beslut. Vi skulle försöka gå ända till kyrkogården där det finns en busshållplats. Jag hjälpte Astrid ner med rollator. Gick själv med käpp. Kom 150 meter när jag inte klarade mer. Då stod vi vid Götgatan, där bomben smällde för en tid sedan.
Vi såg Axelssons Conditori skymta en bit bort, stans äldsta där jag suttit med Ulla-Britt många gånger. Vi gick dit. Fick nybakade bullar och kakor och all energi fyllde kroppen.
När vi reste oss för att gå tillbaka hem kändes det bättre. Inte minst insikten att vi har ett så fint gammalt conditori nästan som granne var trösterikt. Vi blev serverade av Emelie, till höger på bilden. Och hon stängde av popmusiken, så vi kunde samtala.
Blir resten av lördagen lika bra orkar jag nog vara uppe i eftermiddag igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.