Daša Drndić - Belladonna (Rámus, översättning av Djordje Zarkovic)

 

"Innan Andreas Ban ska läggas in på sjukhuset går han på teater, och glömmer vad han ser."

Så ser man ofta tillvaron genom Bans ögon, eftersom det är han som står i centrum för Belladonna av Daša Drndić som utkom i kroatiskt original 2012 och nu i en mästerlig svensk översättning av Djordje Zarkovic. Roman? Essä? Det ena eller det andra, eller både och. Jag skulle akta mig noga för att genrebestämma boken. När den utkom i USA tillgrep kritikerna begreppet roman.

Cecilia Hansson talar i Svenskan om hennes verk som "egensinniga nystan av minnen och bilder staplade på varandra. Collageromaner, intuitiv dokumentärprosa? Ingen beskrivning gör dem riktigt rättvisa." Det tycker jag är klokare än något annat jag sett.

Nå, vem är då denne Andreas Ban? Man kan konstatera att han är en äldre sjuk man. Han har bland annat bröstcancer, en mindre vanlig form hos män. Han har fått lämna sitt universitetsjobb, han skriver inte längre utan ägnar sig nog mest åt grubblerier både från sin sjukhussäng och där han sitter på caféer och andra platser och reser rastlöst mellan Kroatien och Serbien i ett slags identitets- och livsmenings-sökande. Kanske just därför blir avsnittet som sent i boken utspelar sig i Holland så rikt. Det är som om hela fascismens och nazismens historia sammanförs i detta lilla land och i denna del av boken, även om dess förbrytelser skildras och blottas redan från början av berättelsen.

Listorna på mördade judiska barn fyller sin makabra funktion och det är svårt att acceptera dem som faktiska inslag i boken.

Och så finns det andra stora kriget där. Vi minns väl alla varje detalj av det som kallades "Balkankrigen" och "Jugoslavien-krigen" och mycket annat. 

Efter Serbiens brutala anfall på först Slovenien och Kroatien följde en rad våldsamma krigshandlingar, vilka alla kulminerade i det katastrofala Bosnien-kriget där hela landets befolkning, ner på grannskaps- och släktnivå ställdes mot varandra.

I och med Dayton-avtalet konserverade man detta förhållande, varför Republika Srpska erkändes och det land vi känner som Bosnien idag består av de två självstyrande delarna Republika Srpska och Federationen Bosnien och Hercegovina.

Det som sedan drabbade albanerna i Kosova finns inte med i särskilt stort avseende, men den albanska frågan belyses ändå på att intressant och sympatiskt sätt. Ban besöker och vandrar därtill i historiskt intressant städer i själva Albanien och höjer därmed temperaturen. 

Man blir starkt påmind om detta motbjudande, våldsamma och mycket blodiga skeende i Belladonna, men framför allt har boken en egen förankring i den plågade man som heter Andreas Ban. Han förkroppsligar hela denna historia, utan att det på minsta sätt blir tillkämpat. 

Med en författare som Daša Drndić, vars språk och teknik leder oss in på något nytt och i alla fall för mig tidigare okänt, kan det bara bli en överraskande och oväntad form av läsupplevelse och en bekräftelse på vad litteratur kan göra. Att genrebestämma detta fantastiska verk vore alldeles onödigt.

Daša Drndić (1946-2018)