Foto: Astrid Nydahl |
När de helt små eller döda djuren tilltalar oss blir chocken stor. Vi räknar inte med att de har en röst, än mindre en hjärna som kan formulera tankar. Då blir de djur som i poeten Lennart Sjögrens värld och ingen vänder sig bort, alla anstränger sig att höra vad musen, fisken eller grisen har att säga.
Det är så nu med krigets offer. Vi ser inte längre några tänkande individer. Vi ser mekaniskt reagerande figurer på båda sidor om bomberna; de som fäller, planerar eller skjuter å ena sidan, och de som slits sönder eller förlorar sina hem och tillhörigheter, å den andra.
Är de som musen, fisken och grisen? Är de identitetslösa och utan betydelse?
Mellan de två kropparna rör sig en tom varelse som saknar all betydelse. Den kallades före krigen individ, den kallades människa.
Efter krigen är den tomma varelsen ändå den som talar till oss, med en röst som sömnlösheten och oron känner igen, eftersom den tillhör dig och mig.
Fan vad bra du skriver!
SvaraRadera