Noll respekt för privatlivet

 

Vattenbrist i sjöarnas land? Knappast möjligt. Vi började tidigt i dag, är hemma som kortast på grund av en familjeangelägenhet, och så tillbaka igen. Till havet således.

Det blev en svår natt. Att bo i centrum, i lägenhet, är det värsta som kunde hända.

Ett undantagstillstånd.

I lägenheten ovanför oss går en rastlös dam på hälarna, stora delar av dygnet. Klamp, klamp, klamp. Räknar steg och äter sömntabletter.

Livet? Nej tack. Jag tror inte jag klarar så lång tid till. Vattenbrist, brist på tystnad, noll respekt för privatlivet. Centrumliv med hela mångkulturen hojtande och skrikande på gatorna. Nej tack