I december i år har det gått trettio år sedan Boris Jeltsin beordrade rysk trupp mot den tjetjenska huvudstaden Groznyjför att kväsa den tjetjenska delrepublikens självständighetsambitioner. Det blev inledningen på det första av de två Tjetjenien krigen, som skulle prägla den ryska samhällsutvecklingen på djupet och spela en helt centralroll i Vladimir Putins väg till makten. I och med att klanen Kadyrov installerades i ledningen för delrepubliken ett par år in på 2000-talet övergick den öppna militära konflikten i någonting annat, som man med ett samtida språkbruk frestas att kalla för en »hybridfred«. Det trauma som de tjetjenska krigen innebar både för det tjetjenska samhället och det omgivande ryska har förblivit obearbetat och krigsförbrytarna i stort sett ostraffade.Lana Estemirova är dotter till den tjetjenska människorättsaktivisten Natalja Estemirova, som mördades den 15 juli1999. I detta samtal med den ryske historikern och prosaisten Sergej Lebedev försöker hon frilägga hur krigen inte bara förändrade det tjetjenska samhället i grunden, utan också pekar fram mot den ryska invasionen av Ukraina och övergreppen mot civilbefolkningen i Butja, Mariupol,Izium och otaliga andra platser i Ukraina. Samtalet ägde rum i april 2023.
***
Jag citerar två viktiga passager ur skriften:
”Här talar vi om ett slags allmän andlig idé om det tjetjenska samhället. Vad är detta samhälle för något idag? Det utgörs av människor som har spritts ut över hela världen, och som trots det försöker förbli enade, var de än befinner sig någonstans. Ofta sluter de sig kring sig själva och umgås bara med varandra, vilket är ytterst begripligt. När man har blivit fråntagen allt, när man har tvingats att lämna sitt land, då vill man förbli trogen sig själv och sin kultur.
Och vad är Kadyrovs Tjetjenien? Det är ett glittrande, färggrant hölje som är helt tomt och fattigt inuti.”
Och:
”Ofta ser jag att det tjetjenska kriget i Ryssland skildras som ett krig mot terroristerna. Öga för öga. Som om de tio- och hundratusentals människor som dödades i Tjetjenien var ett rättmätigt offer för de tusentals människor som dö- dats i terrordåd inuti Ryssland.
Våld föder våld. Krig föder vidunder. Men om Ryssland inte hade inlett detta fruktansvärda, blodtörstiga krig 1994, då hade vi inte sett tillstymmelsen till terrordåd. Jag säger detta utan att för ett ögonblick rättfärdiga dessa dåd. De är fruktansvärda.”
Här kan du beställa skriften: https://www.ariel.nu/product-page/lana-estemirova-sergej-lebedev-kriget-som-aldrig-tar-slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.