Cees Nooteboom hann inte dö, Nobelpristippad sedan många år som han är. Men 90, och om ett par veckor 91, är en hög ålder, måtte man lyckas bättre med honom än med Ismail Kadare och flera andra som varit nära.
Bloggaren Einar på Rapsodi, satte mig på spåret, och som skriver så här om boken:
Det är en sorts dagbok, men enligt författaren själv ändå inte en i traditionell mening. Bäst torde innehållet kunna karakteriseras som litterär essäistik blandad med de iakttagelser som en öppet sinnad författare som Nooteboom kan göra utifrån de platser han för tillfället bevistar. Inte för inte är Nooteboom känd som en resenär som med sitt stora bildningsbagage förmår skildra det han möter som mer än bara rapporter eller reportage. Den här boken är tillkommen på två orter under en tidsperiod som anges i slutet: San Luis - Hofgut Missen - San Luis, 1 August 2014- 5 January 2016.
Med andra ord en sådan bok jag på förhand visste att jag behövde läsa just nu. Så det gör jag. Och inte en sida göra mig besviken. Återkommer när jag läst färdig. Ville nu bara understryka att det är så viktigt att tipsas - och att själv tipsa - om bra litteratur!
Tack själv, Thomas, för alla intressanta tips från dig!
SvaraRaderaJag vill också passa på att tacka för alla ovärderliga boktips jag fått på den här bloggen!
SvaraRadera