Anne-Marie Berglund fotograferar sig själv och dockan hon gjort.
När jag ser bilden minns jag en fantastisk människa som i 24 år berikade mitt liv. Fredagarna försökte vi hålla som brevdagar. Ett fredagsbrev stärkte våra band.
När hon gick bort rycktes en viktig del av mitt liv ifrån mig. Att jag nu själv är allvarligt sjuk blir som en bekräftelse på vart allt lutar.
Fredag är det. Men det blir varken sabbatsvin eller någon särskild middag. Det blir Anne-Marie i tankarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.