I början av 1970-talet började jag medvetet bygga ett bibliotek. De första åren var det präglat av en vänsterradikal inre våg som kom att konkurrera ut litteratur till förmån för propaganda.
Det skulle förändras. Med våra hem på Nydala, Bellevuegården i Malmö, och så småningom Tollarp och Sätaröd, blev biblioteken synnerligen litterära. Skönlitterära, präglade av romankonsten, poesin och essäistiken. Tusentals volymer kom att rama in själva tillvaron. Antalet dedicerade böcker skänkta av författare såväl i Sverige som utomlands växte, till en början samlade för sig i ett vackert glasat skåp, sedan allt mer integrerade i biblioteket.
1991 kom skilsmässan, jag fick med mig halva biblioteket till Sätaröds station. 1997 flyttade jag hem till Astrid och tog med mig det lilla bibliotek jag hade.
När vi för 21 år sedan kom till Hammars gamla kvarn började en ny tillväxtprocess. Vårt bibliotek, huvudsakligen i ett stort rum, men utvuxet också till tre andra rum i det stora huset, kom att bli mycket omfattande.
Under de år jag var huvudansvarig för Kvällsposten-kulturens bevakning av dansk litteratur växte förstås denna avdelning bortom alla gränser. Flera hundra volymer skänktes till Länsbiblioteket i Kristianstad, som snabbt svek sitt löfte om ett särskilt rum med dansk litteratur (och dumpade det mesta). Jag fortsatte åren fram till 2024 att bygga biblioteket på Byholmsvägen under dessa 21 år.
Avslutningen ägde rum de senaste månaderna, då antikvariat från Lund, Eslöv, orter på Österlen och andra dels köpte, dels gavs gratis och avslutningsvis plundrade bibliotekets alla avdelningar och rum. Hela min cd-samling med klassiskt, fado, jazz och annat vräktes ner i sin helhet av en så kallade antikvariathandlare från Lund.
Jag teg och grät mig genom processen.
Det som finns kvar är bara spillror. Jag kunde inte ens prioritera mina vänners och närmaste kollegors bokverk, utan fick också där ta ytterst få böcker. Det gäller både poesi och prosa.
Ändå tycker jag att jag nu i nya hemmet har ett mini-bibliotek som är ytterst representativt för mina behov och intressen, givet att jag har de tre översta hyllorna till mitt förfogande, medan de tre undre är A:s - då ska man betänka att vi också givit generöst utrymme till våra bästa dvd-filmer och serier.
Mycket är redan saknat. Fler än en kommer finna det oförlåtligt att just deras böcker inte finns kvar (flera av dem är avlidna, andra är till åren komna men ännu verksamma). Men jag har ett enda försvar: vår nya bostad är inte stor nog att hysa allt det som givits oss genom åren, förlåt för det och torka tårarna. Tacksamheten för det som funnits och det som givits är stor, saknaden ännu större.
Jag förstår din förlust och jag beklagar den verkligen. Alla böcker har i sin utgåva ett meddelande till oss människor , ett budskap som vi individuellt kan berika våra inre, vår levande själ, vårt egna nu och här och vi behöver dem. Att öppna en bok, känna doften som kommer till en, känna materialet, pärmarnas känsla, smekningen över en bokrygg, vilket material är den inbunden i? Och när man öppnar slår historien in till en, hur läser vi den i den där mysiga läshörnan du har? Får man respekt och utrymme att verkligen, på riktigt ta in det man läser?
SvaraRaderaAtt läsa en bok är som att i sitt inre läsa in responsens av det lästa i sitt inre och som spelas upp som en film utan att i förhand sett filmen. Det är som att inne i sitt huvud se det man läser som en film av skriftens text. Som att i evighet finnas i filmens egen värld där regissören är man själv eller det som kommer till en out of the blue!
I mitt lilla bibliotek finna de böcker som berört mig mest , jag är också på livets efterfest så jag har avyttrat förutom Buber, min husgud, de sanningar som kommer utifrån Bubers filosofiska hjärna vill jag aldrig mista, de ska begravas med mig, ska plockas ner från hyllan vid mitt frånfälle och kyssas, hedras innan de kastas in i lågorna tillsammans med min döda kropp .
Den första ” människans väg” fångade mitt intresse och det följdes av ” jag och du” , skuld och skuldkänsla ”, ” det mellan mänskliga ” osv men också Thomas egna litteratur . Jag vet att han är sjuklig idag men jag önskar av hela mitt hjärta att ni som är läsare av hans publiceringar inte ska glömma en stor författare, ännu i livet men låt honom få sin eloge för sina verk medan han fortfarande är i livet. Han skriver så fantastiskt , han inbjuder oss läsare till många länder, kulturer och särskilt den albanska och portugisiska , sök på ordet Soudade Googla på det om ni vill hitta Thomas och hans stora gärning i sitt liv, jag önskar att det ska gå på i evigheter men vi vet att evigheter inte finns i det levande livet. Men just nu, hylla denna fantastiska författare som alltid haft den lilla människan som en spot on , som alltid sett människans kultur i mänskligheten , som alltid lyft fram den lilla människans författarskap och därmed låtit egna sjunkit. Hans gärning är bara att sprida den lilla sårbara människan, var helst hon uppehållit sig och stärkt henne med den kultur hon kommer från.
Läs honom, sprid hans författarskap för att för finns gåvor för dig att ta del av.